Styrelse fälld för diskriminering

En invandrare från Turkiet köpte en bostadsrätt i Riksbyggens Brf Jönköpingshus 6 och ansökte om medlemskap på sedvanligt vis. När styrelsen ställde sig tvekande, fick mannen ett intyg från kommunens socialtjänst som förband sig att betala de 38.000 kronor som säljaren begärde och även garantera månadsavgiften till föreningen. Men i december 1977 avstyrkte föreningen hans ansökan.

Motstånd
Styrelsen påpekade att det rådde ett kompakt motstånd bland medlemmarna att anta andra än svenska medborgare vid överlåtelser, att styrelsen inte kunde gå emot det starka medlemsintresset, att föreningen hade dåliga erfarenheter av utländska personer sedan tidigare och att erfarenheten visade att flera personer med utländska bakgrund på samma plats ofta skapar problem. Mannen stämde då föreningen, men Tingsrätten menade att en bostadsrättsförening inte är näringsidkare och att hans ansökan om medlemskap kunde avslås av den orsaken.

Överklagade
Domen överklagades till Hovrätten,som påpekade att föreningen visserligen inte kunde sägas vara näringsidkare, men att mannens ansökan ända kunde avslås av föreningen. Då överklagade han till Högsta Domstolen (HD) som beviljade prövingstillstånd! Och HD ändrade underinstansernas utslag: Eftersom en förening faktisk ska betraktas som näringsidkare måste brottsbalken tillämpas, menade HD. Och då styrelseprotokollet inte sa något om till exempel familjens storlek, det på den tiden relativt sett höga priset på bostadsrätten eller något annan väsentligt  som kunde inverka på möjligheten att betala årsavgiften, utan att det bara handlade om familjens nationella ursprung, var det fråga om olaga diskriminering. De tre styrelseledamöter som avslagit ansökan dömdes till personliga dagsböter samt att soldidariskt utge ett skadestånd på 5.000 kronor till mannen och hans familj.

Mål: 
NJA 1979:118
1979-10-31