Hoppa till huvudinnehåll

Konkursvåg slutade i Afrika 

- stal 100-tals miljoner

Stadt
Brf Riddaren i gamla stadshotellet i Norrtälje gick i konkurs efter att ha tömts på pengar. De boende förlorade allt insatt kapital men fick bo kvar som hyresgäster hos den nye ägaren - om de ville. 

På 1990-talet arbetade en man vid namn Lennart Lundh som ekonomichef på Svenska Bostäders huvudkontor i Stockholm.

I samband med en upplåningsaffär 1997 polisanmäldes han emellertid av bolaget, med dåvarande ordföranden Annika Billström i spetsen, sedan det framkommit att han samtidigt satt i styrelsen för det företag som var motpart vid affärerna, ett uppenbart lagbrott. 
Då avgick Lundh på, som det hette, egen begäran. Sanningen var dock att om han inte avgått självmant skulle en stämningsansökan ha ställt honom inför rätta. Han fick med andra ord sparken. Troligen var det denna händelse som var den utlösande faktorn till det som senare skedde. 

För nu började en serie affärer, främst inom fastighets- och bostadsrättssektorn, som lett till en gigantisk konkursvåg bland företag där Lundh varit inblandad. Samtidigt har hundratals miljoner kronor försvunnit ur bolagen där Lundh verkat, antingen som huvud- eller delägare, ekonomiansvarig och talesperson utåt.

Vi på BoFakta/Allt om Bostadsrätt var själva med om en av dessa affärer, när ett lägenhetshotell för affärsfolk ombildades till bostadsrätter på Tjärhovsgatan i Stockholm runt millennieskiftet. På den stämma, där vi hade fullmakt att bistå en av hyresgästerna, röstades köpet och ombildningen igenom av en majoritet bestående av personer som visade sig aldrig ha satt sin fot i huset, utan bara fått en tillfällig namnskylt uppsatt på dörren. Alla försök till motstånd var meningslösa när bolagets jurist drev igenom köpet på en stämma.

Denna och flera liknande händelser ledde så småningom till att bostadsrättslagen ändrades. Numera krävs som bekant mantalsskrivning på en adress för att berättiga till rösträtt på en ombildningsstämma. 

Tvivelaktig plan

Den enda möjligheten de få hyresgästerna som bodde kvar i huset på Tjärhovsgatan hade var att själva bilda en förening och lägga ett bud på fastigheten. Men det var inget alternativ. De ville fortsätta hyra och inte ta över med bostadsrätt. Ombildningen gick således igenom, med benäget bistånd av smarta advokater och intygsgivare, som inte brydde sig om att kontrollera den ekonomiska planens hållbarhet. Huset taxerades till 23 miljoner kronor, men såldes till föreningen för 75 miljoner. En lokal skulle ge hyresintäkter på 430.000 kronor i månaden, men stod tom. Företaget som stod upptaget som hyresgäst i planen var ditsatt som bulvan av säljaren, AB Möblerade Bostäder, vars ekonomichef och ansikte utåt var Lennart Lundh.

Företaget tillhörde sfären kring ett annat, numera ökänt, bolag, Sweden Properties Group, som drevs och ägdes av Lundhs affärskompanjon Thomas Ryberg, sedan länge utflyttad till London, men numera bosatt i Zambias huvudstad Lusaka i södra Afrika.Den ekonomiska planen på Tjärhovsgatan innehöll också en tänkt intäkt för en ombyggnad av två vindslägenheter, som köparna av dessa själva skulle stå för. Men inga kostnader för eventuell hiss, isolering eller ombyggnad av tak fanns med, dvs kostnader som föreningen senare skulle få ta på sig. En annan detalj var telenätet i huset, som var draget som i ett hotell, dvs i princip kunde alla samtal avlyssnas centralt. Men inga kostnader för den nödvändiga omdragningen av nätet fanns heller med i planen.

Stämde intygsgivarna

Av de nya bostadsrättslägenheterna uppläts sedan bara ett 20-tal direkt, resten tog Möblerade Bostäder själv hand om och sålde vidare en efter en med ytterligare vinst. När det hela var klart gick företaget i konkurs med stora skulder. Pengarna som flutit in var borta.  En av endast fyra hyresgäster som bodde kvar i huset protesterade starkt mot förfarandet vid ombildningen, och stämde senare de två intygsgivarna, Christer Boman och Björn Rydén, dock utan framgång.

Men att han var rätt ute bekräftades flera år senare.  Efter ett antal liknande affärer, där de ekonomiska planerna inte heller granskats särskilt noggrant, bland annat i välkända Brf Riddaren i Norrtälje som senare gick i konkurs, fick de två intygsgivarna sparken av Boverket.

Bakom projektet och ombyggnaden av det gamla Stadshotellet i Norrtälje låg Sweden Properties Group, SPG, vars ekonomichef inte oväntat var - Lennart Lundh. Även det företaget gick senare i konkurs med miljonskulder från projektet. I det fallet har dock Lundh hela tiden hävdat att han själv inte var direkt delaktig i händelserna.   Det senaste i den så kallade Stadthärvan i Norrtälje är att tre av de tidigare bostadsrättshavarna nu personligen stämt nämnda intygsgivare på 8,5 miljoner kronor, motsvarande de insatser som man förlorade i det halvfärdiga bygget. Totalt förlorade 7 köpare insatser på cirka 15-20 miljoner kronor innan allt havererade.

Enligt uppgift ska Ekobrottsmyndigheten ha granskat det hela, dock utan större framgång. Frontmannen bakom SPG, Thomas Ryberg, har som sagt hela tiden bott utomlands och dök oftast inte upp vid de domstolsförhandlingar som följde i konkursernas spår. Strax innan ombildningen på Tjärhovsgatan, togs också tre andra hyresfastigheter över av bostadsrättsföreningar i Hägersten i södra Stockholm. Husen tömdes på hyresgäster så långt det var möjligt av ägaren, Svebo Fastighets AB, som drevs av en man vid namn Fikri Güner. Men hjärnan bakom det hela var i själva verket Lennart Lundh, som anlitats av Güner för att stå bakom bolaget. För det torde ha varit Lundh som kommit på namnet Svebo, kanske för att reta sina gamla kollegor på det kommunala bolaget han tvingats lämna. När sedan fastigheten Reservoarpennan i Midsommarkransen såldes stod 14 av de 18 lägenheterna tomma. I grannhuset Reservoarpennan 7 & 8 saknade hälften av de 24 lägenheterna hyresgäster och för Tryckpressen 3 var 13 av 18 lägenheter utan boende.Även här tog således ägaren själv hand om merparten av lägenheterna, som sedan såldes vidare med ytterligare förtjänst, innan även det företaget gick i konkurs med stora skulder.

Den stora bagerihärvan

Utöver tvivelaktiga fastighetsaffärer har Lennart Lundh under senare år varit verksam inom bageri- och äldrevårdsbranschen. I Helsingborg har två reportrar på tidningen Helsingborgs Dagblad kartlagt det som skulle komma att kallas den stora bagerihärvan. Och här dyker namnet Fikri Güner, ursprungligen bagare från Skövde, upp igen. Lundh och Güner blev senare huvudpersoner i bagerihärvan.  Upplägget gick ut på att köpa upp välmående och kända konditorier, föra över pengarna som flöt in under en tid till egna konton, sluta betala löner och fakturor, utom för mjölet - som ju var nödvändigt för att kunna baka-, och därefter bara vänta ut en annalkande konkurs.

Enligt polis och åklagare som granskat härvan, som bland annat omfattar Konditorierna Knut Jöns i Båstad och Laholm, Vetekransen och Ejes i Kristinehamn, Åbergs konditori i Finspång, Konditori Princess i Skövde, Damms konditori i Karlstad, Café Continental i Båstad, Sjöholms i Ängelholm och Söderströms konditori i Lidköping, har minst 134 miljoner kronor förskingrats i härvorna. Fikri Guner, som gick under namnet Robert Gustavsson för de bagerianställda, hade tidigare dömts till 4,5 års fängelse för ekobrott 2009, men dök efter avtjänat straff upp igen i Båstad tillsammans med Lundh där bagerihärvan startade. Och han kunde som sagt branschen, eftersom han var utbildad till just bagare.

Sjukhem

Som en liten extra avstickare köpte också Lundh, via sitt nystartade bolag Millicom 1, Backe gamla sjukhem i jämtländska Strömsund, även känt under namnet Älvgården, tillsammans med sin sambo Lydia Duprat år 2013.  Kommunen drev äldreboende i sjukhuset. Men det dröjde inte ens ett år innan bolaget försattes i konkurs, med cirka 1,8 miljoner i skulder från uteblivna löner och skatter. Totalt saknades 16 miljoner kronor i bolaget vid konkursen. Lundh och Duprat bodde vid den tiden tillsammans i en bostadsrätt i Malmö, så det blev Malmö tingsrätt som fick handlägga ärendet. Det blev ett snabbt "klipp" i Norrland för de två ägarna, som tog hand om de försvunna miljonerna.

Lurade köpare

Och några år tidigare hade fastighetsbolaget Rekekroken AB, som ingick i Sweden Properties Group, köpt den tidigare semesteranläggningen Solgården i Jonstorp norr om Helsingborg för 3 miljoner kronor.  Anläggningen såldes vidare till bostadsrättsföreningen Rekekroken, som bildats och drevs av Lennart Lundh, för 14 miljoner. Husen skulle byggas om till 10 nya, fina bostadsrättslägenheter lät Lundh stolt meddela lokalpressen, och lånade 6 miljoner kronor till projektet av lokalbanken SEB. Bygget skulle utföras av ett dotterbolag inom SBG. Men bara tre bostadsrätter såldes, där köparna senare förlorade sina insatser på ett par miljoner. Ingen renovering kom heller till stånd, bara mindre kosmetiska åtgärder. Därefter försattes bostadsrättsföreningen i konkurs på egen begäran, och renoverings- och insatspengarna försvann.

- På papperet hade föreningen köpt fastigheten för 14 miljoner. Men det är tveksamt om de pengarna någonsin funnits, sa konkursförvaltaren Ingemar Grönwall till lokaltidningen i samband med konkursen. Han ansåg att värdet bara var hälften, cirka 7 miljoner.  Förvaltaren sålde den konkursdrabbade fastigheten till nya ägare och bostäderna har idag förvandlats till hyreslägenheter.

Själv har Lennart Lundh numera även han flytt Sverige, efter att under cirka 15 års tid ha plundrat fastigheter, bagerier och ett sjukhem på hundratals miljoner kronor. Samtliga företag Lundh, Güner och Ryberg legat bakom har gått i konkurs. Många av de fina, gamla bagerierna och konditorierna har kunnat drivas vidare med nya ägare, efter plundringsvågen. Där har skattebetalarna fått stå för notan och de anställda oftast klarat sig via den statliga lönegarantin. Men de som hann köpa bostadsrätt i Brf Riddaren och Rekekroken har förlorat insatser på 10-tals miljoner kronor. Det är trots allt de som drabbats hårdast av den sparkade ekonomichefens framfart. Enligt uppgift till Skattemyndigheten utvandrade Lundh den 30 november 2014 till Lusaka, huvudstaden i Zambia.

Källor: Norrtelje Tidning, Svenska Dagbladet, Fastighetsvärlden (webb)