Osäker framtid för batterilagring

Framtiden kräver mer el för företagen. Men att lagra el för framtida användning har visat sig mycket svårt. Och hur batterier ska kunna återvinnas är även det ett stort frågetecken. En del experter tvivlar faktiskt rent av på elbilens framtid på grund av det.

En del bostadsrättsföreningar kanske funderar på att skaffa batterier för att lagra vind- eller solel, i första hand för att gardera sig mot tillfälliga strömavbrott eller slippa köpa extra ström dyrt från nätet. Men batterilagring är en mycket dålig affär, visar en undersökning från KTH - Tekniska högskolan i Stockholm.

Batterier rekommenderas ibland om en förening vill göra fastigheten självförsörjande (s.k. off grid) men pris, komplexitet, bristande säkerhet och utrymmesbehov gör batterier till en mycket tveksam investering.
Batteriundersökningen kom till stånd för några år sedan när studenterna Johanna Heberlein och Mattias Lerneby bestämde sig för att skriva en gemensam kandidatexamensuppsats om ”Lokal lagring av solenergi i batterier”.

De valde att göra beräkningarna i samarbete med Brf Bladet i Solna, där föreningen monterat solceller på de platta taken på fyra hög- och ett låghus. De fungerar utmärkt och täcker gott och väl all strömförbrukning i de gemensamma delarna av fastigheten. Ett överskott av elen säljs tillbaka till nätet.
Författarna ville emellertid också undersöka om det skulle gå att öka medlemmarnas förbrukning av lagrad el, med en samtidig minskning av nätel, vars pris ju har ökat dramatiskt, och lagring av all överskottsel. Ingen försäljning tillbaka till nätet längre med andra ord.
Villaägare kan t.ex. med en rejäl överproduktion av solel göra sig en vacker slant genom att sälja överskottet. Enligt solcellsföretaget Svea Solar har elen blivit så mycket dyrare att återbetalningstiden för en villaanläggning minskat från 7,5 år till 2,5 år.

Solnaföreningen monterade sina solceller för cirka fyra år sedan. Prislappen blev 1,5 miljoner kronor, och cellerna genererar varje år el till ett värde av 200.000 kr. Dessutom är produktionen så stor att föreningen får 60.000 kr om året för överskottet som säljs tillbaka till nätet. Man slipper därmed köpa el som tidigare kostade ca. 150.000 kr. Nätel blir således alltid dyrare än den man säljer. Föreningens återbetalningstid har dock även här kortats ner avsevärt.
Heberlein och Lerneby utgick från att föreningen skulle skaffa fem nya batterier med en kapacitet på 15 kWh vardera. Det är den näst kraftigaste varianten av en serie litiumjonbatterier av typ Sonnenbatterie Eco 8.0.

Men ekonomiskt skulle det inte visa sig särskilt lyckat. Studenterna räknade på återbetalningstiden för batterilagringen som visade sig uppgå till decennier. Dels är batterier mycket dyra. Modellen med 15 kWh betingade ett pris på 675.000 kr per styck. Det skulle bli orimligt att försöka betala tillbaka ett batteri ens under dess tekniska livslängd, som beräknats till 20 år (de kan bli betydligt äldre, särskilt om antalet urladdningar kan hållas lågt).

”Batterierna har ingen större användning under den mörka delen av året alldenstund solcellernas produktion minskar i den bleka vintersolen. All ström förbrukas direkt och det blir inget rimligt överskott i kronor räknat. Orsaken till att en investering inte blir lönsam beror till största delen på bristen av solenergi under vinter och höst”, skriver de.

Den lagrade energimängden skulle heller inte räcka till att täcka förbrukningen, allra minst under natten. Elen skulle vara slut innan det mörknar.
Dessutom skulle det inte gå att ladda batterierna helt vid vissa tidpunkter. Det blir inte mycket batteriel över för att öka medlemmarnas förbrukning. Det är alltså mycket lönsammare att sälja elen än att lagra den.
”Den faktorn är troligtvis väldigt avgörande till att ökningen av egenanvänd energi blir så pass marginell”, säger de i undersökningen.
Den egenanvända energin kan öka med högst 8,5 procent, men inte mer jämfört med dagens system.

I dagsläget lönar det sig med andra ord inte för t.ex. en bostadsrättsförening att investera i batterier, konstaterar också leverantören Svea Solar.
Inte ens en drastisk minskning av batteripriset gör det lönsamt (stigande råvarupriser med mera gör en prissänkning föga sannolik) de närmaste 30 åren. Återbetalningstiden bör inte vara längre än ett decennium, eftersom det är garantitiden för batterierna.

Författarna har dock inte räknat på begagnade batterier, till exempel bussbatterier, men dels kostar även de en hel del och dels är livslängden begränsad. Föreningen Viva i Göteborg installerade begagnade bussbatterier från linje 55 i Göteborg, men försöket avbröts för flera månader sedan.
Styrelektroniken krånglade, förklarar Ulf Södervall i styrelsen för projektet där man samarbetade med Volvo, Göteborgs spårvägar, Göteborgs energi och Johannebergs Sciencepark.

Ett alternativ, som troligen kommer att prövas där, är en variant av de NIFE-batterier (nickel/järn) som bland annat hållit tågutrustning gående. De kan laddas ur ett gränslöst antal gånger till skillnad från litiumjonsläktingarna, som går i graven långt tidigare. Som forskningsprojekt är VIVA avslutat men ett nytt väntar på anslag. Det kommer en rapport om det avslutade projektet.
Viva har inte granskat batteriekonomin på samma sätt som KTH, men Ulf Södervall säger:
Enstaka föreningar kan inte få tillbaka sina pengar på batterier om de inte kan sälja ström till bolag.

Litiumjoner har även andra nackdelar. Batterierna har visserligen erövrat världen tack var en hyfsad energitäthet, vida överlägsen blybatterimodeller och -tekniker. Litiumjonbatterier brukar fungera i 10-20 år, kan djupurladdas och klara 2 000- 8000 urladdningscykler.
Elektrolyten i ett litiumjonbatteri är dock mycket brandfarlig även om bränder är sällsynta. Om batteriet överladdas, står länge oladdat eller av någon annan orsak blir för varmt och börjar koka ( så kallad termisk rusning) är brandfaran överhängande - oberoende av batteristorlek. En batteribrand är mycket svår att släcka och måste lämnas åt proffsen. Flera bränder har fimpat både garage och hus och till exempel elbilar (försök inte att släcka en bilbrand, hoppa ur, ställ dig ovan vinden ). Branden skapar en gråaktig rök som har samma verkan som stridsgas. Röken innehåller bland annat cyanider och kobolt som inte ens kläderna skyddar mot. De här batterierna bör med andra aldrig laddas utan övervakning eller inomhus i parkeringsgarage eller liknande. En bilbrand eller mopedbrand kan tända på hela omgivningen.

Installationer måste göras av företag godkända av Elsäkerhetsverket och installationen måste övervakas mycket noggrant. Detsamma gäller för övrigt till exempel garageladdare i slutna garage.