Undersökningsplikten – igen

Undersökningsplikten i bostadsrätt och vid avtalsskrivning är absolut. Det framgår inte minst av det här fallet om en nybildad och ombyggd bostadsrättsfastighet i Gävle.
Det var i samband med bygget i fastigheten, som skulle få sex nya bostadsrättslägenheter, som en företrädare för föreningen skrev ett avtal med ägaren till grannhuset, som skulle påverkas av bygget. Bland annat skulle grannens yttervägg läggas dikt an med föreningens samtidigt som grannen skulle få en garagebyggnad uppförd intill.
Bygget på grannhuset slutfördes dock inte i tid, samtidigt som vatten läckte in från garagets tak, skador som grannen själv fick åtgärda. Ett vite om 5.000 kronor per vecka som bygget försenades fanns inskrivet i avtalet. Eftersom förseningen blev hela 133 veckor begärde grannen senare ett skadestånd av föreningen. Då inga åtgärder vidtogs, stämde grannen föreningen cirka 18 månader senare och begärde att arbetet skulle slutföras och det fulla vitet på 665.000 kronor betalas ut.

Det visade sig dock att den styrelseledamot som tecknat avtalet i föreningen gjort det på egen hand, trots att det krävdes två firmatecknare för ändamålet. Ledamoten menade att han haft en muntlig uppdragsfullmakt av övriga två i styrelsen för detta. Något giltigt stämmo- eller styrelsebeslut kunde dock inte visas upp som bevisning.
Tvisten nådde hovrätten där föreningens ledamot vidhöll sin fullmaktsrätt. Dessutom, menade han, hade han ersatt grannen med 90.000 kronor för skadorna på garaget, och att vitesbeloppet därför inte kunde åberopas.

Hovrätten betonade att rätten att teckna föreningens firma framgår av registreringsbeviset hos Bolagsverket och att det inte kan frånträdas.   
Grannen hade uppfattat det som att ledamoten haft full behörighet och var den som styrde projektet. Men även om det inte skulle ha krävts en kontroll hos Bolagsverket kan det begäras att undersökningsplikten fullföljs, menade rätten. Eftersom ingen som helst kontroll av styrelseledamotens behörighet, inte ens muntligt, hade skett, förlorade grannen målet och fick dessutom stå för motpartens rättegångskostnader.  
Hovrätten för Nedre Norrland
Mål T 1252-13