Svårt att neka medlemskap

Många föreningar försöker bli kvitt hyresgäster för att kunna sälja attraktiva lägenheter. Men det krävs starka argument för att vägra boende att bli medlemmar och ta över med bostadsrätt.

Brf Tofsmesen i Göteborg ville säga upp fyra hyresgäster, men både hyresnämnden och Svea Hovrätt sa blankt nej. 
Brf Tofsmesen köpte huset vid Gibraltargatan när marknadspriset i området låg kring 20.000 kr kvadratmetern. Fyra boende valde till en början att förbli hyresgäster, bland dem Anna Kristensson och Christian Josefsson. När de senare ville bli medlemmar nekades de av styrelsen. Paret överklagade beslutet till hyresnämnden dagen före julafton.
Föreningen menade att det handlade om ett ”rivningskontrakt” inför en ombyggnad, som föreningen hade rätt att säga upp. Resonemanget i rätten var att det skulle innebära en avsevärd ”olägenhet” för föreningen om hyresgästerna bodde kvar under renoveringen. Föreningen försökte stödja sig på reglerna i jordabalken.
Tanken var att alla hyresgäster skulle ut under våren. 
- Vi hade en klausul i vårt hyreskontrakt om att vi inte skulle få någon ersättningslägenhet om vi inte kunde bo kvar under ombyggnaden, minns Christian Josefsson.
Däremot stod ingenting om att hyresförhållandet skulle kunna sägas upp vid en eventuell ombyggnad. Föreningen ville byta stammar och bygga om badrummen, men det fanns aldrig någon anledning att flytta ut.  Föreningen stödde sig också på bostadsrättslagens bestämmelse om att ett medlemskap upphör, om hyresförhållandet upphör innan lägenheten upplåtits med bostadsrätt. 
Och eftersom kontraktet sagts upp av föreningen ansåg styrelsen att saken var klar. Till sist menade föreningen att man kunde vänta med medlemskapsfrågan tills frågan om förlängning av hyreskontraktet avgjorts och hänvisade till prejudikatet RH 1996-105 i hovrätten.
” Eftersom frågan inte är avgjord, saknas förutsättningar för att bevilja medlemskap”, ansåg föreningen.
Men Anna och Christian begärde istället en förlängning av hyresavtalet, vilket godkändes av hyresnämnden. Och även Svea Hovrätt konstaterade att hyresnämnden hade rätt i allt.
”Hyresgästerna uppfyller alla krav på medlemskap.  Det saknas stöd för att inte bifalla en förlängning av hyreskontraktet, vilket beviljats av hyresnämnden. Därmed kan medlemskapet prövas. Fallet RH 1996 gäller bara upplåtelse av lägenhet, inte frågan om medlemskap”, påpekade hovrätten.
Efter domslutet blev Christian och Anna snabbt medlemmar och fick köpa sina lägenheter till ingångspris - liksom de tre andra hyresgästerna som hade samma dilemma. 
Christian Josefsson förundras över styrelsens beslut att över huvud taget försöka säga upp dem och sen gå vidare till hovrätten:
- Ordföranden för hyresnämnden sa till styrelsen att det inte fanns någon grund för ärendet, minns han.
Lägenheterna är tillsammans värda flera miljoner på göteborgsmarknaden, alltså rena räkmackan för föreningen och dess ekonomi, om styrelsen hade lyckats lägga beslag på dem.  Parets advokat drev också det argumentet i hyresnämnden.
Han arbetar med många liknande fall och menar att föreningar frestas att försöka bli av med sina hyresgäster med "brännsvinsadvokatyr" för att kunna bättra på ekonomin.
-   Den uttalade ambitionen var att föreningen skulle sälja lägenheterna, säger han. 
Föreningen ändrade dock snabbt sin inställning efter domstolens utslag.
- Vi har en stabil förening med god ekonomi i dag, men kostnaderna för ombyggnaden av fastigheten hade skjutit i höjden. 
- Vi har reparerat huset från topp till botten, förklarade föreningens nye ordförande. 
Han har gått in för att sluta klyftan med de fyra f.d. hyresgästerna.
- Vi kan inte ha en förening där man inte hälsar på varandra!
Christian Josefsson känner också att stämningen inte varit fientlig eller avvisande efter tvisten.
- Vi vill gå vidare, säger han.