Hoppa till huvudinnehåll

Ombyggt badrum behövde inte återställas

Två makar på Östermalm i Stockholm hade inte fullgott tillstånd för en slutförd badrumsrenovering och stämdes därför i efterhand av föreningen. Bland annat hade ett bubbelbadkar installerats som krävde håltagning i en bärande vägg, en åtgärd som dessutom var bygglovspliktig.

Föreningen krävde att badrummet skulle återställas i tidigare skick med hänvisning till reglerna i BRL kapitel 7 paragraf 7. Man ansåg att det rörde sig om en väsentlig förändring som gjorts utan styrelsens godkännande. Paret hävdade att de faktiskt fått ett tillstånd att renovera och att de uppfyllt de villkor som föreningen då ställt. De påpekade också att fastighetens skick inte försämrats och att arbetet utförts fackmässigt samt inte medfört några störningar. Tingsrätten tog del av skriftliga handlingar i ärendet och konstaterade att det till stora delar varit frågan om muntliga diskussioner mellan parterna. Slutsatsen var dock att ett tillstånd faktiskt funnits.

Föreningen överklagade till Svea Hovrätt som tvärtom ansåg att tillstånd saknades, men att föreningen ändå inte kunde kräva att badrummet skulle rivas och återställas. Skyldigheten att begära styrelsens tillstånd för att utföra ”en väsentlig” förändring i lägenheten infördes redan i den ursprungliga lagen 1930, påpekade hovrätten. Om det kan betraktas som vanvård kan till och med bostadsrätten förverkas samtidigt som föreningen kan kräva ersättning för orsakade skador. Men rätten ansåg också att det inte kan vara meningen att varje ändring ska medföra ett återställande.

Här kunde föreningen inte visa att det uppkommit någon skada eller olägenhet, utan lägenheten hade snarare förbättrats. Att återställa skulle dessutom medföra mycket höga kostnader, varför föreningen förlorade målet. Att göra stora renoveringar eller ombyggnader utan föreningens skriftliga godkännande kan dock vara mycket vanskligt för den enskilde om jobbet visar sig felaktigt utfört eller leder till skada, vilket både det här och andra rättsfall visar.

Svea Hovrätt 
Mål T 396:93