Nr 2 1998 Bostadsrätt i Finland - här sitter de boende själva med i byggande styrelsen

Bostadsrätter - i en något annorlunda stöpning än i Sverige - har blivit populära i Finland. Nya projekt växer ständigt upp. Det finns redan 12.000 bostadsrätter, en procent av bostadsbeståndet, och 5.000 personer står i kö.

Låga insatser, fantasifulla lösningar, möjligheten att slå sig samman i en grupp och bygga ett eget projekt, och ett starkt medinflytande i planeringen har gjort bostadsrätterna till en succé, sen en ny bostadsrättslag godkändes i Finland 1990. 
Ändå har bostadsbyggandet legat nere på grund av en eftersläpande depression.

Familjen Anne och Mikko Valtakari  är typiska exempel på hur det nya finska systemet fungerar. De slog sig samman med sex andra familjer för ett par år sen och anmälde sitt intresse till Helas, Helsingforsregionens bostadsrättsförening, en av Finlands fem regionala föreningar, liksom till kommunen. 
För ett och ett halvt år sedan blev gruppen vald att börja med Helas första bostadsrättsprojekt i förorten Kånala.

De började omedelbart planera sina bostäder som utmynnade i ett par kedjehus och radhus i trä tillsammans med Helas arkitekt Harri Hakaste. 
Det gjordes med ett datoranimerat "bostadsspel", som visade hur familjens val påverkade den praktiska utformningen och kostnaderna. 
I radhusets två plan enades paret om att ha en våning på 88 kvadratmeter med ett kök öppet mot vardagsrummet, tre sovrum för paret och de två sönerna samt ett arbetsrum. 
Lätta mellanväggar gör det möjligt att snabbt ändra dispositionen. 
Alla sju familjerna enades vid sina många sittningar om gemensamma utrymmen. 
Tanken på en gemensam bastu försvann snart varje bostad har redan en egen och gruppen byggde istället en gemensam jordkällare, planerade och byggde gården och en 
grill själva, vilket gav en lägre insats på köpet. 
I gemensamhetslokalen grundades ett daghem och en daghemsskötare anställdes. 
För sin våning betalade paret Valtakari 103 000 FMK i inträdesavgift, vilket motsvarade 15 procent av byggkostnaden. Den låg på 7.400 FMK per kvadratmeter (ca 11.000 svenska kronor).

Snittproduktionskostnaden i Helas hela bestånd ligger mellan 7 350 och 9 000 finska mark. Månadsavgiften är 3.700. Snittet för Helas bostäder är mellan 36,50 och 47, FMK per kvadratmeter och månad. 
Kostnaderna utöver insatsen täcktes med statliga räntesubventionerade lån. 
Familjen Valtakaris är ingalunda ensamma. Helas har redan 500 medlemmar och fler anmäler sig dagligen. Nya projekt tillkommer hela tiden. 
- Åtgången är strykande. Våra viktigaste grupper är unga par och studerande som lockas av bra bostäder med låg insats, människor som tröttnat på höga hyror eller har en aktielägenhet, som de inte orkar med att betala och säljer, vilket de måste i alla fall, om de ska få en bostadsrätt. 
Vår huvudtanke är att invånarna från första början ska medverka i mycket hög omfattning i planering, byggnation och underhåll och vara med om att besluta om nya projekt. På så vis får vi medlemmar som stannar länge hos oss, säger Helas 
vd Peter Fredriksson. 
Målet är att kunna erbjuda 100 lägenheter om året. I dag har Helas 58 lägenheter, men hundratalet blir snart färdiga i regionen. 
Tillgången begränsas av bristen på tomter. Statens kassa räcker heller inte till för att finansiera utbyggnaden. Vi försöker skaffa fram utomstående kapital, säger Fredriksson .
Statens attityd har varit splittrad. Det finns finansiering för ytterligare 5000 bostadsrätter, men finansministeriet skulle helst inte vilja stödja boendeformen, eftersom det inte finns några kvalificerande inkomstgränser liknande de hyresbostäder som staten subventionerar. Alltså kan även välbeställda få del av räntesubventionerna.

Den finska staten aktar sig noga för att ge enskilda lokala föreningar, som förvaltar en husgrupp eller ett enstaka hus, krediter. 
- Vi besökte Sverige 1989, men blev skrämda av hur det kunde gå för skuldtyngda föreningar. Staten i Finland ger bara stöd åt regionala föreningar som expanderar, förklarar Fredriksson.
Det är med andra ord den regionala föreningen, t.ex. Helas, som äger husen, men varje delområde eller projekt har sin lokala styrelse och förening. 
Föreningen ska inte vara större än att "alla invånare personligen kan delta i besluten och dra nytta av ett tillräckligt stort bostadsområdes gemensamma 
fördelar, bl a fastighetsskötsel, inköp och tjänster", säger medlemshandboken. 
Den lokala styrelsen är således ingen juridisk person och äger ingen förmögenhet utan måste klara sig på medlemsavgifterna. Styrelsens uppgift är ungefär densamma som i Sverige, dess beslut är bindande för medlemmarna, och därför registreras även den lokala föreningen i finska handelsregistret. 
Andra viktiga drag i det finska systemet:
Alla fyllda 18 kan ansöka. 
Man kan inte få en bostadsrätt om man redan har en skäligt god bostad i förhållande till sina behov eller pengar att köpa en bostad. 
Man anmäler sitt intresse dels hos kommunens bostadsförmedling, som utreder den sökandes situation, dels till den regionala bostadsrättsföreningen och meddelar vilket projekt man är intresserad av. 
Även en grupp kan anmäla sitt intresse att bygga.
Bostadsrätter produceras förutom av de regionala föreningarna av kommunerna, allmännyttan eller statens bostadsfond. 
Det finns inga begränsningar för bostadens storlek, som kan dimensioneras för att motsvara framtida behov. 
Bostadsrätten kan överlåtas till någon annan för högst två år. För längre tid krävs kommunens tillstånd. 
Månadsavgiften får inte vara högre än hyran för en motsvarande lägenhet på orten. 
Bostadsrätten får inte säljas fritt. Om man avstår från lägenheten får man tillbaka insatsen uppräknad med index.

Lägenheten kan dock säljas av föreningen till en av kommunen godkänd person. Om en köpare inte finns måste 
föreningen lösa in lägenheten inom tre månader. 
Man behöver inte kommunens tillstånd för att överlåta bostaden till en nära släkting. Man kan testamentera, eller föra över bostaden på någon annan med giftorätt.