Nr 1 2000 Ny miljonstämning mot Riksbyggen - skiljeklausulen prövas på nytt

Riksbyggen svingar en dödlig klubba när en förening hamnar i tvist med moderorganisationen ­Tvisterna ska normalt lösas i skiljenämnd, enligt avtal mellan föreningen och Riksbyggen! Det räcker för att förmå många föreningar att "hissa den vita flaggan" omedelbart, dvs ge upp.

I ett normalt skiljenämndsförfarande utser parterna var sin skiljeman, som i sin tur utnämner en tredje. Arvodena betalar de tvistande parterna själva.
Eftersom det ofta handlar om höga jurister som domare i Högsta domstolen kan kostnaderna raka i höjden, särskilt om tvisten är både fet och lång. Dessutom kan den förlorande inte överklaga till någon annan instans. Förhandlingarna förs bakom lyckta dörrar.

Detta har dock inte avskräckt Brf Östra Ekedal från att stämma moderorganisationen Riksbyggen på 12. 893 000 kr samt räntekostnader från 1990 som uppgår till över 10 miljoner kr.
Föreningen anser att Riksbyggen tillskansat sig summan avtalsstridigt för att kunna höja priset för föreningens terrasshus vid Farstaviken i Gustavsberg till 132 850 000 kr.
Föreningens 88 lägenheter i terrasshus byggdes 1992. Möjligheten finns alltid för föreningen att Riksbyggen inte bryr sig om att det finns en skiljeklausul, utan går med på att tingsrätten prövar ärendet.
- Men går det inte är vi beredda att använda oss av skiljenämnd, säger ordföranden i föreningen, Helén Englund Holmquist, som är mycket medveten om att förfarandet kan kosta en vacker slant.
I sin stämningsansökan skriver föreningens ombud, jur.kand. Ingrid Uggla, emellertid att skiljeklausulen är oförenlig med avtalslagens paragraf 36.
Riksbyggen ingick avtal med den byggande styrelsen, som så småningom överlät föreningen till de boende. Riksbyggen har inte annat än i formell mening haft någon motpart vid Riksbyggenavtalets undertecknande.
De personer, som handlat och agerat i Östra Ekedals namn, har mot bakgrund av sin ställning och anknytning till Riksbyggen inte tillvaratagit Östra Ekedals intressen, utan har enbart agerat för Riksbyggen (anställda hos Riksbyggen eller med ägarintressen där) Östra Ekedal har varit ett instrument för Riksbyggen, skriver Ingrid Uggla.

Mot bakgrund av detta har det förelegat en jävssituation vid såväl bestämmandet av avtalspart som vid utformningen av avtalets innehåll. Tillspetsat skulle man kunna säga att föreningen är bunden av ett avtal, somRiksbyggen ingått med sig självt.
Tingsrätten har emellertid en gång tidigare vägrat att ta upp ett liknande fall till prövning på grund av skiljeklausulen. Det hände förra året då föreningen Laxtrappan också hade stämt Riksbyggen på 15 miljoner kr i skadestånd på grunder liknande de som Östra Ekedal framför.

Advokaten Per Olof Nordh, som förlorat ett liknande fall, tycker att det är dags försöka igen:
- Det är kanske dags att pröva igen. Det handlar i allra högsta grad om en bedömningsfråga, säger han.
En prövning enligt avtalslagen är enda möjligheten att sätta gällande avtals skiljeklausul ur funktion. Ett långsiktigt grepp är att få till stånd ett totalförbud mot en sådan paragraf. Den vägen förespråkar Sverker Thorslund vid Konsumentverket.
- Jag tror inte att skiljeklausulerna står sig i en prövning i marknadsdomstolen enligt lagen om oskäliga villkor mellan näringsidkare. Enligt denna lag kan ärendet bara prövas i marknadsdomstolen, men domstolen kan också utfärda ett förbud som givetvis är prejudicerande. –
- Resonemanget är att en bostadsrättsförening ska betraktas som en näringsidkare och som en avgjort svagare part i förhållande till Riksbyggen. I en skiljenämnd far den svagare parten, föreningen, illa. Man knäcker föreningens möjligheter att vädja till högre instans, processen sker i det fördolda och föreningen beläggs med munkavle, summerar Sverker Thorslund.
Förfarandet kan kräva att flera föreningar sluter sig samman och driver frågan. Men de kan rädda sitt eget skinn och alla andras också i processen!

BAKGRUND
Stämningsansökan mot Riksbyggen kretsar kring det avtal som Östra Ekedals byggande styrelse ingick 1990 med Riksbyggen och hur Riksbyggen tolkade det. Östra Ekedal skulle betala en summa för husen som i stort sett motsvarade föreningens bostads- och bottenlån.
Enligt bestämmelserna då fick produktionskostnaden inte överskrida det belopp som länsbostadsnämnden godkände som slutlig produktionskostnad för att föreningen skulle kunna få statliga lån och tillika räntesubventioner.
Den summan var 119 957 000 kr.
Men Riksbyggen tog ut ett pris på 132 850 000 kr, även om avtalet med Östra Ekedal egentligen gav Riksbyggen rätt att ta ut så mycket som 144 143 000 kr.
Priset överskred den godkända produktionskostnaden med nästan 13 miljoner kr. Riksbyggen höjde det genom att i avtalet kräva att även föreningens grundavgifter på 24 miljoner kr­ de skulle ingå i byggnationen och bokfördes m a o som en kostnad!
Det är uppenbart att länsbostadsnämnden aldrig kunnat godkänna fakturan till Östra Ekedal om den känt till slutsumman.
Föeningen kräver alternativt Riksbyggen på 6,6 miljoner kr, motsvarande de räntekostnader som uppgetts i ansökan till Länsbostadsnämnden. Den byggande styrelsen meddelade nämligen Länsbostadsnämnden att räntekostnaderna under bygget kostade 6 ,6 miljoner kr. Men Riksbyggen hade redan fått ersättning av Östra Ekedal när avtalet undertecknades. Bostadsrättsföreningen betalade nämligen hela köpeskillingen den dag då avtalet skrevs under. Bostadsrättsföreningen betalade alltså för husen 1 1/2 år innan bygget var klart. Trots detta har Riksbyggen sagt att de haft utlägg för räntor. Det fanns aldrig några räntekostnader. Den byggande styrelsen gick ut med falska uppgifter. Men räntorna lades på sluträkningen ändå.