Nr 2 2001 10 år efter Järfällahärvan-Bankerna tvingas betala för obehöriga uttag

Våren 1991 gick förvaltningsföretaget Järfälla Förvaltning (JFAB) i konkurs. Ägaren hade förskingrat ca 45 miljoner kronor från ett tiotal föreningar, som på olika sätt anlitat företagets tekniska och ekonomiska tjänster. Idag, mer än tio år senare, är härvan ännu inte slut. Hovrätten förklarade nyligen en av de inblandade bankerna ersättningsskyldig för obehöriga uttag av en av föreningarnas pengar.

Främsta orsaken till svindlerierna var att ägaren behövde likvida medel för att rädda en stor vitvarufirma, som han också ägde, undan akuta ekonomiska svårigheter. Men allt misslyckades! I maj 1991 försattes såväl vitvaruföretaget i Sundsvall som förvaltningsföretaget i Järfälla i konkurs. Härvorna har tagit lång tid att utreda. Efter fem år dömdes förvaltaren till sex års fängelse, medan hans revisor, som även han anlitades av de drabbade föreningarna, fick sitt straff på åtta månaders fängelse fastställt.

Sedan dess har dock så gott som alla inblandade föreningar processat vidare mot berörda banker. I ett flertal fall har förlikning nåtts, t.ex. med Nordbanken, som därmed i princip medgett att de handlat fel. Men Handelsbanken har valt att löpa linan ut i sin strid med en av föreningarna; Brf Söderhöjden. Banken övertog tvisten i och med köpet av Skånska Banken, vars lokalkontor föreningen anlitade. Föreningen vann först i tingsrätten, och nyligen kom hovrätten fram till samma sak: Banken gjorde fel som betalade ut pengar direkt till förvaltaren utan föreningens godkännande.
Banken hävdar att ett sådant godkännande ingick i förvaltningsavtalet, något som dock rätten avvisar. "Av avtalet framgår istället att förvaltaren åtar sig att verkställa betalningar och kontroll av föreningens räntor, fakturor mm efter bemyndigande av person eller personer som i sin tur bemyndigats av föreningens styrelse", skriver hovrätten. Någon sådan fullmakt hade styrelsen aldrig gett förvaltaren. Men banken hade trots det betalat ut pengarna.

Förvaltaren hade gjort sex uttag från föreningens konto åren 1986-90 på totalt cirka 4 miljoner kronor. Pengarna hade lånats upp av föreningen i samband med olika ombyggnadsprojekt.
Samtliga kontakter mellan banken och föreningen skedde via förvaltaren och hans företrädare. I föreningens årsredovisning hade från 1986 och framåt en ny post upptagits, kallad "avräkning JFAB". Avsikten var, enligt hovrätten, att visa att bolaget hade en skuld till föreningen, för vilken man även erlade ränta. Föreningens ränteintäkter ökade också markant från 1986 och framåt. Under perioden hade JFAB också återbetalat cirka 3.7 miljoner kronor till föreningen, vid varje tidpunkt för att täcka fakturor från de entreprenörer som anlitades vid ombyggnaderna. Under åren 1989-90 tog föreningen upp två nya lån, bl.a. ett statligt via länsbostadsnämnden, på sammanlagt ca. 440.000 kronor. Pengarna betalades ut av banken direkt till JFAB så snart de beviljats. Förvaltarens totala skuld till föreningen var nu cirka 800.000 kronor.

Banken hävdade att föreningen måste bevisa att den inte förstått eller uppmärksammat avräkningsförhållandet och uttagen från kontot, något som hovrätten däremot inte håller med om. För en lekmannastyrelse kan det av bokföringen eller på annat sätt, inte anses klart framgå, att JFAB verkligen disponerade över föreningens pengar, påpekar hovrätten i sin dom. På en direkt fråga från en ledamot i styrelsen vad avräkningsposten i själva verket avsåg, svarade förvaltaren att det endast var ett bokföringstekniskt sätt att visa var pengarna befann sig vid den aktuella tidpunkten. Genom brev från revisorn uppmärksammades föreningen visserligen på att man hade pengar tillgodo hos förvaltaren, men utan att få full klarhet i hur detta gått till. Styrelsen litade på uppgifterna från förvaltaren och revisorn, som båda anlitats sedan många år tillbaka.

Hovrätten konstaterar att det gäller stränga krav för bankverksamhet beträffande utbetalning av medel, som endast får ske på begäran av behörig person. Om en bank vill hänvisa till annat än en skriftlig fullmakt, är kraven lika hårda. I detta fall har banken inte kunnat visa, att föreningen fått annan information om transaktionerna än de som framgår av årsredovisningarna, men att en riktig slutsats därav endast kan dras om man är kunnig i bokföring och juridik. Då styrelsen i detta fall inte haft kännedom om de verkliga transaktionerna, kan de inte sägas ha godkänt dem, inte ens i efterhand eller ens via så kallad passivitet.

Domen kan överklagas till Högsta Domstolen. Tidigare har dock andra inblandade banker nekats prövningstillstånd i motsvarande ärenden, varför det är svårt att se att Handelsbanken skulle vinna gehör i just detta fall.