Nr 3 2001 Fortsatta problem för glesbygdsföreningar

Problemen för bostadsrättsföreningar i glesbygd är inte slut. I bruksorten Fagersta i Västmanland är de flesta bostadsrätter praktiskt taget värdelösa, fastigheter rivs och föreningar går i konkurs. Brf Fagerstahus 2 hör till dessa. Där har ett 40-tal boende förlorat sitt insatta kapital och deras lägenheter förvandlats till hyresrätter.

Fagersta i Västmanland är en genuin gammal bruksort. Namnet Västanfors kanske klingar bekant, stadsdelen med stolt bandykultur i brukets fotspår. Eller världsarvet Engelsberg, det ursprungliga bruket strax utanför huvudorten där allt i själva verket började, eller varför inte hockeynamnen Thomas Sandström och Ulf Samuelsson, som båda kommer härifrån.

Kända namn och stolta anor är dock till ingen nytta för dagens fagerstabor, som åtminstone hoppas få behålla det moderna stålverket, i tider då en mängd bostadsrätter inte ens kan skänkas bort.
- Vi gorde allt vi kunde för att folk inte skulle flytta - först gratis renovering för dem som övertog en bostadsrätt och till sist sänkte vi avgifterna, men inget hjälpte, suckar Magnus Fors, föreningens förvaltare och även ledamot i styrelsen.
Konkursen är inget han är stolt över och inget han egentligen vill tala så mycket om - han förvaltar trots allt ett 20-tal andra föreningar på orten. Det som skett var dock oundvikligt och inget styrelsen kunde påverka - snarare tvärtom. Från Riksbyggens huvudkontor i Västerås, som grundade och byggde föreningen i mitten av 40-talet, hördes heller inte ett knyst.
- De brydde sig inte om oss alls. Vi var för långt bort och helt ointressanta att lägga ner tid på. De sa bara att föreningen måste klara sig själv, säger Fors.

Ett tag stod så många som 12 av de 40 lägenheterna tomma, sedan de återlämnats till föreningen, vilket medförde en årlig förlust på cirka 250.000 kronor. Lägg därtill problem med vattenskador, som ledde till akut beslut om stambyte och nya lån på cirka 3 miljoner kronor, så förstår man snabbt vartåt det barkade.
På den punkten kan det dock finnas skäl att rikta viss kritik mot tidigare styrelsers agerande - eller brist på agerande. Inga pengar fanns avsatta, och ingen plan för löpande underhåll fanns i föreningen.

När skador började dyka upp på olika delar av de fem tvåvåningshusen, köpte man in underhåll efter hand. Och när stammarna började rosta sönder, vilket är helt normalt efter cirka 50 år enligt vedertagen byggpraxis, blev kostnaderna helt enkelt övermäktiga.
- Men vi tävlade med de andra föreningarna om den lägsta hyran för att över huvud taget få behålla våra medlemmar. Det var omöjligt att lägga några pengar på en yttre fond, säger Ulla Bergström, som kom till föreningen redan på 70-talet och satt med i den sista styrelsen.

Fast det var först en bit in på 90-talet - när folk började flytta från orten - som de verkliga problemen blev påtagliga.
- Vi ser ingen ljusning. Idag får man vara glad om man får 10.000 för den finaste lägenheten i stan. Andra bostadsrätter är praktiskt taget värdelösa, säger Ulla som själv har flyttat till radhus. Magnus Fors beskriver snabbt och enkelt hur det gick till att sänka just den här föreningen, som trots att den ligger bara någon kilometer från centrum inte hade en chans när lågkonjunkturen slog till på 90-talet.

Först stängde ICA-butiken, och då sjönk priserna där uppe direkt. Vi försökte slå ihop flera lägenheter och göra dem större - då gick det fortfarande att få uppemot 100.000 för en fin trea eller fyra nere i centrum - men det var bortkastade pengar. När sen renoveringarna ledde till avgifter som låg över motsvarande hyror på orten, blev den sista desperata åtgärden - att sänka dem - bara ett slag i luften. Men bankerna som lånat ut pengarna stretade emot i det längsta för att försöka rädda det lilla som gick. Till sist blev det statliga Venantius som lämnade in en konkursansökan. Deras fordran på cirka 1,2 miljoner kunde ju i alla fall täckas upp av skattemedel!!

Och det var också så det blev. Fastigheterna såldes av konkursförvaltaren till ett fastighetsbolag ägt av en privatperson i Avesta för 1,5 miljoner kronor. Den bank som lånat ut mest, cirka tre miljoner till ombyggnaden, fick tillbaka cirka en miljon, medan Venantius som sagt förlorade allt utom ett trettiotal futtiga tusenlappar. Bland de boende fanns det några som köpt när priserna stod som högst i början av 90-talet som förlorade cirka 30.000 kronor, medan de flesta bara gick miste om några tusenlappar även de. Men det finns också missnöje med den nya hyresvärden.
"Vi hörde till dem som förlorade mest. Vi bodde kvar ett tag efter konkursen, men sen blev det bara strul med den nya värden så nu har vi flyttat och köpt ett hus billigt istället", säger en före detta medlem.

Enligt honom har den nye värden börjat tricksa med t.ex. el och kabel-tv-anslutningarna för att få in lite extra pengar på fastigheterna. "Han har bakat in elen i hyran så att den blivit osynlig för hyresgästen. Sen har han försökt koppla bort den gamla kabel-tvn och tjuvkoppkopplat på Telias ledningar som gått till ett av grannhusen".

Styrelsen har även saknat stöd bland medlemmarna. Intresset för huset och föreningen var så lågt att ingen egentligen brydde sig om hur det gick. - En lägenhet som återlämnades var t.ex. helt sönderslagen. Vi försökte få ut ersättning från den avflyttade, men utan framgång. , berättar Fors. I ett annat fall tvingades man gå via Kronogogden för att få betalt för brister i underhållet från en avflyttad yngre kvinna.
- Hon förstod inte att hon faktiskt bodde i en bostadsrätt med vissa skyldigheter. Men vi orkade inte hålla på och processa så vi gick halva vägen var och det blev förlikning!
- Många tror att de hyr av föreningen och att föreningen ska betala allt.
Så ur den aspekten finns det förstås en brist på information, erkänner Magnus Fors. I bruksorten Fagersta står fortfarande flera hundra lägenheter och bostadsrätter tomma. Här är krisen inte på något sätt över och fler konkurser kan vara på väg. Sedan 1990 har hittills 668 bostadsrättsföreningar drabbats av samma lde, men antalet är på väg ner. Första halvåret i år berördes 14 föreningar, vilket är en kraftig minskning jämfört med tidigare år.
Men många har fortfarande så svag ekonomi att det finns stor risk att även de ska drabbas.
Brf Fagerstahus är bara en konkurs bland alla andra...och därför inget att egentligen bry sig om, eller?