Ansvar för fuktspärr i badrum
En del regler om underhållsskyldighet i bostadsrätt, som tidigare varit mer eller mindre okända, klargjordes redan under 1980-och 90-talet.
När en bostadsrättshavare i Göteborg sålde sin bostad upptäckte köparna en fuktskada i duschrummet. Skadan hade uppkommit sedan en tidigare medlem byggt om från bad- till duschrum utan att påföra s.k. fuktspärr under kaklet.
För att kunna genomföra försäljningen skrev därför säljaren ett löfte, där han gick med på att betala föreningens eventuella självrisk vid senare reparation av skadan. Han lovade också att stå för alla kostnader som de nya ägarna kunde få för reparationen.
När skadan utreddes av försäkringsbolaget kom det emellertid fram att säljaren inte haft något bostadsrättstillägg på sin hemförsäkring, varför fastighetsförsäkringen istället fick träda in.
Föreningen accepterade skadeutredarnas förslag, under förutsättning att bostadsrättshavaren stod för föreningens självrisk.
Men säljaren höll inte sitt löfte! Föreningen stämde honom därför med ett krav på 19.300 kronor plus ränta för den självrisk som försäkringsbolaget lade på föreningen efter reparationen.
Säljaren nekade och menade att den skriftliga förbindelsen var ogiltig enligt avtalslagen och att renoveringen av badrummet skett på fackmässigt sett av behöriga hantverkare.
Men både tingsrätt och hovrätt gav föreningen rätt. Föreningen hade t.ex. informerat samtliga medlemmar om vikten av så kallat bostadsrättstillägg på hemförsäkringen.
Dessutom påpekade rätten att skadan inte kunde räknas som en vattenledningsskada, som föreningen alltid svarar för, utan var ett köprättsligt fel som säljaren får stå för, även bakåt i tiden mot tidigare ägare.
Väggbeklädnaden i duschrummet hör till lägenhetens inre och omfattas av det så kallade inre underhållet. En fuktskada på grund av brister i vägg och tätskikt är ingen vattenledningsskada, så föreningens försäkring borde egentligen inte ha berörts, trots att man här tog på sig det. Mannen kom därmed lindrigt undan när han dömdes att betala det yrkade beloppet.
Hovrätten Västra Sverige
Mål T 334/93