Alla måste vara med och betala

Alla bostadsrättshavare måste alltid vara med och betala gemensamt fattade investeringar, fastställer Högsta Domstolen.

Det var en extra stämma i Brf Serpentinen i Farsta i södra Stockholm som beslutade att bygga ett bullerplank mot den hårt trafikerade vägen intill.  Stämman antog styrelsens förslag med sifforna 25-8. Flera mätningar hade visat ett värde strax under gränsvärdet, varför kommunen sa nej till att bekosta skyddet. För att planket inte skulle ligga för nära vägen fick föreningen köpa en bit mark av kommunen innan bygget kunde komma igång. Priset för planket blev därför hela 1,1 miljoner kronor, vilket några medlemmar tyckte var för mycket. Sex av dem vände sig till tingsrätten och yrkade att beslutet skulle rivas upp. De menade att 18 av föreningens radhus inte hade någon som helst nytta av planket och att de - med stöd av likhetsprincipen - inte borde vara skyldiga att vara med och bekosta det.

Men föreningen svarade att den viktiga principen i bostadsrätt inte innebär att alla medlemmar alltid måste ha lika stor nytta av ett beslut. Om så vore fallet, skulle det vara omöjligt att genomföra allt som krävs för att bevara värde och livslängd på en fastighet. Tvärtom medför principen att alla ska vara med och betala, inte bara vissa.

I liknande fall har föreningen tidigare gått segrande ur de flesta tvisterna. I kabel-TV- målet i Uppsala beslutade föreningen att kostnaden måste fördelas så som stadgarna anger. Trots att följden blev olika kostnader för de boende för samma nyttighet, dvs tillgång till TV-program, lotsades även det beslutet igenom av Högsta Domstolen. Ett fall med sex nya p-platser på Lidingö vanns också av föreningen. De klagande ansåg att de som inte hade bil inte borde vara skyldiga att vara med och betala, då de inte hade någon nytta av investeringen. Och i en förening med både radhus och ett höghus ville radhusborna inte vara med och betala för en hiss i höghuset.

Men nu har HD således slagit fast att samtliga bostadsrättshavare alltid måste vara med och bekosta en gemensamt beslutad investering. Kostnaden slås ut så som stadgarna säger dvs i regel efter andelstal och lägenhetsstorlek. Om man vill att vissa investeringar, som verkligen är av lika stor nytta för alla, ska betalas med lika stor summa av alla, måste det i så fall skrivas in i stadgarna först, vilket man t.ex. kunde gjort i kabel-TV-fallet i Uppsala, men inte kände till den möjligheten innan beslutet fattades.

Högsta Domstolen 
Mål T 2271-10

Not: Kabel-TV fallet:  se Högsta Domstolen,  NJA 1989:751