Nya tider för kulturhusen

I takt med tiden, undan för undan, har de boendes rätt att bygga om, förnya och renovera i bostadsrätt utökats till den grad att styrelsens möjligheter att ingripa varit liten. Så länge allt är korrekt och riktigt gjort vill säga.
Men från och med nu krävs föreningens tillstånd för renovering även invändigt i k-märkta hus, och även i andra bostäder som har ett särskilt konstnärligt eller kulturellt värde, i och med de nya regler som infördes 1 januari 2023.

Spetsen är dels riktad mot det rivningsraseri som griper många lägenhetsägare, fastighetsägare och föreningar, som förstör gammal, men fullt användbar och renoveringsbar inredning och utrustning, men dels även mot kommuner utan känsla för sin historia och sina traditioner. 
Lagen delar föreningarna i två läger - ett kulturmärkt, kulturhistoriskt intressant och värdefullt, där styrelsens tillstånd krävs eller kan komma att krävas för renoveringar.

Hur som helst måste styrelsen informeras och dess – helst skriftliga - tillstånd inhämtas. Det betyder med andra ord att föreningen kan stoppa allt från ommålning till köks- och badrumsombyggnad, eller åtminstone utforma riktlinjer tillsammans med den sökande.  
Till och med färg och tapeter på väggarna i vardagsrummet kan handla om tradition, liksom materialen som används. Har linoljefärg en gång använts för snickerier, väggar och tak, kan akrylat bannlysas.

Blir det tvist, kan medlemmen klaga hos hyresnämnden och därifrån till Svea Hovrätt, vars ord är slutgiltigt.  Eftersom smaken är delad som baken, kan hyresnämnderna säkert räkna med att antalet tvister kommer att öka som ett strilande regn.
På marginalen ligger även vad hantverkarna kan göra. De får till exempel inte arbeta med lösningsmedelsförtunnade färger. Det är en mindre besvärlig fråga i dag eftersom även alla traditionsfärger kan köpas och användas utan lösningsmedel (undantag är till exempel blymönja).

Men hantverkarna är ofta ovana vid, eller vill inte hantera traditionella färger. Frågan måste dock ställas i de fall moderna färger inte godkänns. 
Inte bara det. Även föreningar i fastigheter utan k-stämpel, men som kan vara intressanta kulturellt eller historiskt eller konstnärligt, har hamnat i samma fålla som de k-märkta. Definitionen av fastigheten blir besvärlig och kan till och med bli en domstolsfråga.

Tidigare har föreningar många gånger försökt förmå sina medlemmar att inte riva ut äldre, klassisk, tidstypisk inredning som fullt funktionsdugliga och vackra köksskåp, arbetsytor och golv, men förgäves. 
I en förort till Stockholm stämde en förening för några år sen en renoverande medlem för att rädda köksinredningen, men förlorade i rätten.  När de nya reglerna nu är införda vinner föreningen med stor sannolikhet en dylik tvist.

Samma sak gäller den medlem som totalrenoverade sin lägenhet i gulklassade Brf Storkens hus på Östermalm i Stockholm, utan föreningens tillstånd. Han skulle på samma sätt helt eller delvis förlora.

I efterhand kan man konstatera att renoveringen i alla händelser skulle ha försenats och striden blivit lika intensiv som när allt skedde. Nu vann den boende tvisten eftersom allt var korrekt gjort och varken föreningen eller någon annan medlem led någon skada av ändringarna. Föreningen överklagade, men både hovrätten och till sist även Högsta Domstolen tog inte upp målet, så tingsrättens utslag stod fast.

De nya lagreglerna kan dock näppeligen innebära ett idiotstopp för ombyggnader. Men det kan bli mycket besvärligare om strid uppstår. 
De som inte omfattas av den nya lagen kan istället försöka påverka sina medlemmar. Det inte bara går, utan kan också vara lönsamt, även om det kan sluka både tid och ansträngningar och arbetet måste vila på en stadig känsla för huset och dess historia. 
Exempel på sådana föreningar är Brf Solhjulet i Edsberg i Sollentuna,  Brf Kronobergsgården i Stockholm, som arbetar på samma sätt, och Brf Stjärnhusen i stockholmsförorten Gröndal.

Brf Solhjulet äger tjugo hus i Sollentuna, alla från början av 1960-talet, en jättelik förening som ritades av den välkände arkitekten Ernst Grönwall och byggdes i egen regi. Grönwall är troligen mest känd för biografen Draken vid Fridhemsplan i Stockholm - vars lokaler nu är omvandlade till förvaringsutrymmen.  
Solhjulets utseende var på väg att förvanskas till något som liknar miljonprogrammets förfallna tvättmedelslådor när en ny styrelse tillträdde. Den tidigare förvaltaren hade föreslagit ett byte av mahognyportarna till aluminiumditon och skrotning av de 125 träportarna till garagen för att nämna ett par exempel. 
Men styrelsen var inte särskilt intresserad av byggnadsvård i början - det var först när den blev medveten om föreningens historia och arkitekten som rodret vändes. 
Medlemmarna lärde känna Grönwall i Solhjulets egen tidning ”Solhjulet runt”. Han blev en levande galjonsfigur för styrelsens ansträngningar att bygga en positiv bild av föreningen. Husens historia med deras skapare fick på olika sätt komma med i allt från tidningar, rapporter och underhållsprojekt, i vilka föreningen utgick från Grönwalls idéer och ritningar och de material han använde. Föreningstidningen delades ut till lokala politiker och tjänstemän liksom mäklare. Föreningens publikationer fick ett utseende som ofta anknöt till husens och föreningens historia.

- Jag ville bygga föreningens varumärke och jag snackade upp värdet på lägenheterna, förklarar styrelseledamoten Björn Bergqvist som var en av de drivande andarna.  
Allt detta har gett utdelning. Prisökningen har varit cirka 25 procent större för Solhjulet än för grannföreningarna och vad som är ännu otroligare - omkring 60 procent av originalköken är kvar. Det är bara ett par exempel. 
Föreningen fick också Sollentuna kommuns byggnadsvårdsdiplom 2004 och  Fastighetsägarnas titel ”Årets bostadsrättsförening” 2008. Året därpå tilldelades föreningen Svenska publishingpriset för den utmärkta årsredovisning som föreningen kunde visa upp med artiklar om föreningen historia.  
Lika goda resultat har Brf Stjärnhusen i Gröndal i Stockholm uppvisat. Omkring 80 procent av medlemmarna har kvar de ursprungliga köken.   
-50-talet är charmigt och populärt, noterar ordföranden Martin Hammarson som ett av dragloken för framgången.

När en ny medlem flyttar in överlämnar föreningen information om inriktningen.  
- Men vi har inte samtal eller utövar någon annan påverkan, säger han. 
I stadgarna står det emellertid klart och tydligt att medlemmarna bör beakta bevarandeplanen, det vill säga inte tvingande, men däremot övertygande. 
Martin Hammarson är positiv till den nya lagen.
-Men det är viktigt att den inte missköts och att det inte bara är rabiata styrelser som vill förbjuda allt som stöder den.