Nya balkonger i gammal stil

Okänsliga och inkompetenta plastikkirurger kan förstöra ett ansikte – gör inte samma sak med huset genom att renovera balkongerna med metoder, material och teknik som inte alls passar in i fasaden. Många levande exempel berättar drastiskt om hur det kan gå om en renovering har gått snett.  
Men idag finns det ett bra utbud av material och teknik som kan anpassas till praktiskt taget vilka hus som helst. Alternativt skräddarsyr man vissa delar, som till exempel räcken. Det behöver inte bli så dyrt. 

Brf Stratosfären i Björkhagen söder om Stockholm upptäckte att föreningens 24 balkonger, i synnerhet de längst upp, var mer anfrätta än man trott.  Huset med sina 25 lägenheter är från 50–talet och har den tidens ganska smala balkonger med väggar och sidor av vitmålad sinusplåt - vågig stålplåt - och enkla, flärdlösa svartmålade överliggare i stål. 

- Renovering fanns med i vår underhållsplan. Vi hade gjort en besiktning och skulle åtgärda balkongerna, men sen upptäckte vi att ett antal armeringsjärn stack fram ur plattorna, särskilt på de översta balkongerna.  
- Det var inte tal om att försöka reparationsgjuta alla. På de värst skadade fick man ändå ta bort större bitar av plattorna, berättar Mats Alnaeus i föreningen. 

Betongen var smulig. Ett skyddande plastgolv hade lagts ovanpå och det hade samlats fukt. Räckena var också odugliga, de var inte barnsäkra.  Situationen ledde till att allt togs ner. Föreningen tog kontakt med Stockholms Stadsmuseum vars synpunkter vägde tungt i det fortsatta arbetet, inte minst på grund av att huset är grönklassat – den lägsta kulturklassmärkningen – främst just för de tidstypiska balkongerna.

 Originalskick 
Föreningen gick in för en komplett renovering våren 2008 för att återställa balkongerna till ursprungligt skick så gott det gick. 

- Det var inte så lätt att få tag i sinusplåt gjord av stål. Vi hade haft liknande plåt sen ett tidigare byte, men Stadsmuseet ville inte godkänna den eftersom mönstret var grövre än det ursprungliga.

- Till slut valde vi att ta in nya offerter på både smide och plåt trots att byggställningarna redan var uppe. Men i praktiken kostade det inget extra under väntetiden eftersom balkongföretaget Proguard var generösa, minns Mats Alnaeus. 
Den nya plåten tillverkades av företaget Ekonomiplåt i Kil – så kallad pannplåt.  Balkongerna blev inte på millimetern lika de ursprungliga, men föreningen blev ändå nöjd. Dessutom blev de barnsäkrare. 
- Stadsmuseet föreslog att vi skulle placera en plexiglasskiva innanför räcket. Sen gick vi ut med information om att skivan inte får tas bort. Dessutom är den ett bra vindskydd, säger Mats Alnaeus. 
Plexiglaset skymtar bakom räckena, men är inget störande inslag.  Räckena skräddarsyddes av tillverkaren i Kil, togs till huset och monterades upp i ett enda sammanhang.

Föreningen upplevde en del vånda i fråga om man behövde ansöka om bygglov eller inte.  Om det handlar om enklare reparationer krävs som bekant bara bygganmälan, men det finns fastighetsägare som menar att även omfattande balkongrenoveringar bara kräver anmälning. 

- Men vi var tvungna att begära bygglov eftersom vi också ville byta bottenplattorna, säger Alnaeus.  
Allt tog ett halvår från det att ställningarna kom upp.  Föreningen valde totalentreprenad, vilket kändes tryggt, och använde sig av en fristående konsult bara för att läsa och tolka avtalen.
-Konsulten kostade oss 10.000 kronor men var värd pengarna, säger föreningens ordförande Anna Bengtsson. 
Allt som allt kostade balkongprojektet 1,4 miljoner kronor, vilket föreningen tycker är rimligt.

- Den här bostadsrättsföreningen hakade på en trend som blivit allt starkare, menar balkongexperten Martin Lagergren vid Restaurator /TP Group Sweden.

Fler och fler bostadsrättsföreningar har börjat tröttna på sina nygamla restaureringar med balkonger i aluminium.  Istället vill man ha tillbaka originalutförandet. Han har sett hur uppfattningar och värderingar svängt under åren: 

- Historien talar sitt tydliga språk. Under åren 1970 till - 95 bytte man ofta ut plattan och installerade standardräcken som gick under beteckningen TRP.  Man hade upptäckt rost och skaffade sig så kallade underhållsfria räcken, men man tog inte hänsyn till arkitekturen. Men efter 1995 har det börjat svänga.  Man har mer och mer återgått till sinusplåt, där det har varit möjligt, och traditionellt utformade räcken i stål - eller möjligen aluminium, men då svartmålade.

Återställa 

Aluminium har dock den svagheten att den inte kan böjas runt hörn eller formas i olika konstnärliga vinklar, utan man blir tvungen att skarva med olika bitar och då kan man inte duplicera de unika lösningarna lika väl! Som plåt är aluminium ganska tunt och tål inte slag eller stötar och tillverkas ofta knottrig för att öka stabiliteten och ser därför inte så bra ut. Men visst går det att återställa även rostanfrätta gamla fina räcken: 

- Räckena kan tas till fabrik och åtgärdas och bitar kan bytas ut. Vill man ha räckena kvar bör man vända sig till ett måleriföretag som inte räds att skrapa bort rosten och måla om. 

Viktigt är att ta kontakt med experter, t ex hos Stadsmuseet och arkitekter eller allmännyttan, som har stora kunskaper om balkonger, innan man beslutar sig för en lösning. Det gäller att förstå vad man har, menar Martin Lagergren. 

- Tala även med kommunens bygglovshandläggare. Det finns föreningar som bara kör på och hellre vill kalla allt en mindre ombyggnad. 

Styrelsehandboken XII