Renovering avslöjade konstskatt

Mörkt, murrigt och medfaret var knappast överord för hur Brf Friska Viljors trapphus och lägenhetsytterdörrar såg ut tidigare. Men för några år sedan trollade en konservator fram de ursprungliga neoklassicistiska väggmålningarna, såpatvättade och polerade trapporna och lät måla dörrarna i 20-talshuset i Vasastan i Stockholm. Nu är huset inbjudande och ljust och ropar ut: Vi bryr oss!

Brf Friska Viljor tog över huset från 1926 i slutet av 90-talet. Föregående ägare hade låtit måla över trapphusväggarna med sjukhusgrön latexfärg utan någon som helst känsla för de estetiska värdena i den gamla utsmyckningen. Bara de vackra lampetterna fanns kvar som en påminnelse om det gamla. 
Föreningen hade mycket lätt kunnat halka in på den vanliga lösningen – måla över en gång till för att det är billigast.
- Vi som bor här har hela tiden tyckt att trapphuset var fult, säger Gunilla Nordlund som drev och ledde förnyelseprojektet i föreningen. 
- Men vi kunde ingenting, och jag visste ingenting om plastfärger. Det var bara tur att vi inte anlitade en målare då.
Hon började läsa på och skaffa sig kunskap om färger och restaurering och hade turen att stöta på en konstnär som ondgjorde sig över trapphusets latexstruktur.

Det ledde till att hon ringde intendenten Britt Wisth på Stockholms Stadsmuseum som varit med om att publicera boken ”Innanför portarna”, som handlar om just utsmyckning av trapphus. Britt Wisth hade tagit med föreningens balkongfriser i boken. Hennes reaktion var snabb - föreningen behövde en konservator, en sakkunnig restauratör redan av det skälet att huset gränsar till det kulturminnesmärkta området kallat Röda Bergen. 
- Hela området har klassats som nationellt intresse, säger Gunilla Nordlund. 
Föreningen anlitade konservatorn Ulf Krook som har ett tätt samarbete med Stadsmuseet. Han fick ta sig an hela trappuppgången och ytterdörrarna på entreprenad.

Den gröna latexen visade sig sitta hårt som synden, men när den började ge sig för färgskrapan och tvättborsten upptäckte duon Wisth & Krook en förbluffande neoklassicistisk skatt av utsmyckningar. 
- Det är första gången jag varit med om att skrapa fram något sådant, konstaterar Ulf Krook. 
Delvis återstod bara konturerna av det gamla, men konservatorns övade öga kunde se mönstret - svarta, smala bårder som inramar vita rektanglar fyllda med målningar. De föreställde gestalter och drakar i antik, grekisk stil.

Ulf Krook blev tvungen att återskapa en del av målningarna efter sitt eget huvud. 
- Detaljer som ansikten och hjälmar är egna varianter, säger han oförbehållsamt. 
Han använde sig av stiltrogna färger; emulsionsfärg med ett stänk olja i för bårder och figurer. Nyansen och färgtypen fanns inte längre i produktion, men Ulf Krook vet hur man vänder stenar på jakt efter något värdefullt och lyckades säkra de nödvändiga, sista burkarna. Linoljefärg användes på nedre delen av väggarna för att öka slitstyrkan.

Dörrarna målades i brunbeige nyans med en skugga rött och bildar nu en mjuk och inbjudande kontrast till väggarna. Trapporna tvättade han med stensåpa som innehåller mycket fett och den mättade stenytan polerades. Den vita marmorbården i trapporna hade, precis som väggarna, blivit inmängd med smuts, men utspädd saltsyra rengjorde dem. De blev originalvita!

- Resultatet är ett lyft för hela huset. Det är viktigt, eftersom trapphuset är det första intryck man får som besökare, understryker Ulf Krook.

Entreprenaden kostade nästan 400.000 kr, men då ingår moms, uppmontering av de gamla lamporna, bladguldet i målningarna och renovering av porten. Föreningen ansökte först hos länsstyrelsen om 95.000 kr, men fick avslag.
- Stadsmuseet stödde oss, men länsstyrelsen hade inte accepterat trapphus tidigare heller, konstaterar Gunilla Nordlund. 
- Men senare fick vi ROT-bidrag enligt den tidens bestämmelser. Det gjorde stor skillnad, konstaterar hon.
När hela omfattningen av den neoklassicistiska utsmyckningen stod klar ansökte föreningen på nytt om stöd hos länsstyrelsen men fick inte något extra därifrån.

Brf Friska Viljors erfarenhet visar att man inte ska ha för bråttom utan att ha undersökt väggen grundligt. De flesta föreningar som hamnar i samma situation har hus byggda i början av 1900-talet eller före andra världskriget. En förödande övermålning har varit fastighetsägarens vanliga svar på förfall och smuts.

- Skaffa er kunskaper. Det kan finnas en hel skatt under ytan, uppmanar Britt Wisth.

På länsstyrelsen säger man att pengar inte behöver vara någon omöjlighet, även om medlen är knappa. Typ av arbete och kulturhistoriskt värde avgör delvis om man kan få bidrag för ”fördyrande kulturhistoriska kostnader”. Lagskyddade miljöer och byggnader prioriteras; många känner sig kallade att ansöka men få får pengar. Anslagen har minskat. Man måste också lämna garantier på att det som renoverats kommer att bevaras. Mer information finns på lansstyrelsen.se där man går vidare till rubrikerna bidrag och sen kultur.

Styrelsehandboken XIV