Underhåll av plåttak
Så länge plåt smiddes hantverksmässigt – ända från 1500-talet och framåt – var det exklusivt och dyrt, förbehållet kyrkor och adelspalats.
I början av 1800-talet började industrin producera obehandlad, valsad ”svartplåt”, som man fortfarande kan se i form av skivor på gamla byggnaders tak.
Mot slutet av 1800-talet började plåten förzinkas för att skapa ett bättre rostskydd, vilket är en grundläggande behandling än i dag.
Industrin har också försökt skapa mer väderbeständiga, oftast plastbaserade beläggningar som den PVC-baserade Plastisolen, men ingen av dem är underhållsfria i längden.
Tak är så utsatta för solljus, väder och vind att underhåll ändå krävs förr eller senare. Underhållet har utvecklats på motsvarande sätt. Svartplåten målades ända in på 1950-60-talen med linoljefärg med en blymönjegrundning som fungerade utmärkt.
Sen dess har de gamla linoljefärgerna och blymönjan nästan helt ersatts av långt utvecklade linoljevarianter, olika typer av akrylatfärger och t.ex. klorkautschukfärger och asfaltbaserade färger som i dag övergetts.
- De blir poriga och spröda med tiden och måste tas bort. Ofta har plåten skadats ohjälpligt under färgen, säger byggnadsantikvarie Magnus Henriksson, som bland annat samarbetar med andra specialister i nätverket Arkindus.
På Skansen i Stockholm har man alla tänkbara typer av plåttak och stor erfarenhet av att underhålla och laga dem. De metoder som används där berättar mycket om vad man ska fråga och kräva av sin egen entreprenör. Där ligger perfekt bevarade svartplåtstak som målarmästaren och hans arbetslag underhåller. Svartplåten måste underhållas noggrant; den är mycket utsatt för rostangrepp och kan som material inte ersättas, eftersom den inte tillverkas längre.
Ohjälpligt skadad plåt ersätts med förzinkad och eventuellt även fabriksgrundmålad plåt, som sen målas på plats omedelbart efter installationen. Annars gäller att plåten som ska målas, först tvättas och avfettas noggrant, men inte gärna skrapas, för då river man lätt upp ytan kring det område som ska målas och det kan hamna fett på ytan.
Metoden, som även används på Skansen, är absolut inte något för bara museala miljöer, utan hör hemma även på moderna byggnader.
Tvättningen kan man antingen göra för hand eller med en trycktvätt. Om man använder höga tryck som 450-600 bar, fungerar - den gärna heta -vattenstrålen som en bläster och lyfter av färg och rost på ett miljövänligt sätt. Det finns också i dag kraftiga eldrivna ångtvättar, ibland med gasoldrift, som arbetar med höga temperaturer och högt tryck som har en utmärkt förmåga att lösa upp fett, sot och smuts och lyfta lösa lager av färg.
Obehandlad svartplåt kan grundmålas med zinkfosfat, men helst med blymönja, särskilt om det är en kulturbyggnad.
Blymönja är inte förbjuden, även om försäljning till privatpersoner inte är tillåten. Den får bara hanteras professionellt.
Riksantikvarieämbetet konstaterade för några år sedan att blymönjan är den bästa grundfärgen dels för svartplåt, dels för förzinkad, rostskadad plåt – d v s mönjan är utmärkt även för reparationsmålning av bitvis skadade plåttak. Den kan dock vara svår att få tag i.
Och rostskador ska åtgärdas snabbt! Annars riskerar man att rosten slår igenom och taket förstörs. Om gammal blymönja avlägsnas måste färgen deponeras som riskavfall. Säkerhetsbestämmelserna är hårda, även för dem som jobbar med borttagningen. Man måste skydda sig noggrant.
Som täckfärg används någon form av linoljefärg. Fördelen med linoljan är att den tränger in i porer, skrymslen och vrår bättre än någon annan färgtyp och är en orsak till varför industrin marknadsför linoljebaserade takfärger. Men man ska alltid prova att man kan måla en ny sorts färg på en gammal underliggande färgyta. Alla större färgtillverkare har takfärger, liksom även fabrikanter som Liwagruppen AB. Företagets system omfattar bland annat täckfärgen Pentur Kultur, en motsvarande grundfärg och en styrenakrylatbaserad färg för rostiga ytor. Företaget Isotrols produkter baseras på linolja.
Plåt belagd med PVC-baserad Plastisol, vilket är vanligt, eller något annat plastbaserat material, låter gärna ligga till sig obehandlad tills väder och vind ”rötat” sönder det. Det kan ta några år eller något längre. Sen tvättas och målas plåten. Samma behandling använder man för enbart förzinkad plåt som ju ofta används för reparationer. Kruxet är att zinkplåten vanligen kommer med ett kromaterat och fett skyddsskikt som under alla förhållanden måste bort innan man kan måla.
Dessutom står man inför beslutet om man ska låta zinken försvagas om man vill använda linoljefärg på den. Om zinkskiktet inte nöts bort, kan täckfärgen förtvålas och ramla av. Alternativt kan man använda styrenakrylatbaserad grundfärg som inte förtvålas eller en zinkfosfatbaserad grundfärg.
- Det kan ta från tre till fem år för zinkskiktet att bli nermattat och minska ner till lagom nivå, säger Magnus Henriksson.
Hela problemet undviks med plåt som grundmålats på fabrik. Då målar man direkt efter uppsättningen. Det blir också billigare.
Eller också kan man använda sig av plåt från fabrik som är både grund- och täckmålad.
Begär alltid referenser av entreprenören och gå igenom hela taket med företaget.
Tillkalla specialister vid behov. Det gäller också om man råkar ha aluminiumtak, som på grund av sin mjukhet kräver varsam behandling, eller koppartak som ju egentligen inte behöver målas.