Hoppa till huvudinnehåll

Eternit lever inte för alltid

ETERNIT
Före (t.v.) ....och efter. Fasaden har återfått sitt ursprungliga ansikte - en renovering som Brf Solhus i Malmö till och med fick hedersomnämnande för av Malmö Stad. Foto: Restaurator


Ordet eternit betyder evig, men Brf Solhus i Malmö upptäckte efter nära 40 års verksamhet att de eternitplatteskräddade fasaderna var allt annat än eviga.  Väder och vind, fukt och värme hade börjat bända loss de kvadratmeterstora skivorna som spikades över den ursprungliga kalkputsen 1973.  Nu har föreningen på Nicolaigatan i centrala staden tagit bort plattorna på sina båda byggnader och återställt putsen.
Eternitfasader är vanliga på flerfamiljshus runtom i landet, särskilt på platser där hårt väder och vind hör till vardagen. De ljusgrå plattornas fyrkantmönster får det vackra tjugotalshuset vid Nicolaigatan att stelna och frysa till i en dämpad dysterhet som bara understryks av föreningens andra hus, där den gamla putsen från byggåret 1929 ersatts och målats. 
Systerbyggnaden, även den med halvrunda vädringsbalkonger längs fasaderna och friser med klassiska ornament i gjuten porfyritkonststen, speglar arkitekten Carl E. Rosells ideér om ljusa och funktionella bostäder i en kappa av 20-talets nyklassicism och 30-talets funktionalism, men byggnaden lyfts av sin nya skrud.  Båda är exempel på en mycket vanlig tegelklassicism i Malmö. Runtom längs gatan står hus i samma stil, ofta med fasaderna gömda bakom samma, rektangulära Malmexplattor som Eternitbolaget marknadsförde med kraft runtom i landet efter introduktionen 1955. 
Malmex hann bli ett vanligt fasadmaterial på skivhus som byggts kring en betongstomme. Plattorna spikades upp i grevens tid – sett ur bolagets synpunkt – för i mitten av 1970-talet kom de första asbestlarmen och produktionen upphörde 1979.  Nu har det gått lite mer än hundra år sen Eternitbolaget startade tillverkningen i skånska Lomma. 
- Det var mycket vånda över plattorna på 70-talet, men grannföreningen hade låtit spika för sina och man ville ha ett sammanhållet kvarter, säger föreningens ordförande René Borda.
-Nu ville vi ta bort eterniten, även om den inte ställde till skada där den hänger, men den gamla putsen under håller inte.  Skivorna har spikats på läkt utanpå putsen med 6 mm spik, och det är läkten som är den svaga punkten, förklarar han. 
Fasaderna har visat sig vara allt annat än underhållsfria! Skivor som släppt har plockats ner och ersatts av cementfiberskivor utan samma infärgning och mönster. 
Fukt har smugit in ovanifrån eftersom frisen vid takkanten inte är eternittäckt, träreglarna blir fuktiga och lever i temperatur- och fuktväxlingar så att spiken kryper ut. 
Plattorna börjar skallra, särskilt längst upp, vilket påskyndar processen. Till slut tar även fasaden stryk under eterniten och den luftspalt som man i alla fall klokt skapade bakom eterniten.  
-Mellan husen här skapas dessutom ett undertryck när det blåser ”rätt”. Plattorna sugs utåt, förklarar René Borda. 
Han minns att åtgärderna ifrågasattes en del på grund av kostnaden bland de 110 medlemmarna med 95 lägenheter – men styrelsen drev ett effektivt informationsarbete och till slut blev man rätt eniga. Styrelsen fick hjälp av Restaurator – del av TP Group Sweden AB – för att föra projektet i hamn.

Nu återställs putsväggarna och målas som förr med kalkfärg som tillåter väggen att andas. Under 1970-talet hann man till och med måla putsen med akryllatex, vilket kan utveckla sig till en stilla pågående katastrof; fukt samlas bakom den diffusionstäta färgytan och fryser till under kalla vintrar. Putsen riskerar att falla ner! 
Samtidigt med fasaderna åtgärdas fönster (som målas med linoljefärg i gammal stil) och taken. 
-    På så vis nyttjar vi ställningarna bättre och slipper sätta upp dem på nytt för varje jobb, säger René Borda.
Men smakar det så kostar det!
-Vi fick ett anbud på 10,5 miljoner kr, men totalsumman kommer säkert att bli cirka 13 miljoner kr. Dessutom gör vi i ordning fyra tvättstugor själva. Vi lånar, men föreningen hade låga lån, säger René Borda.  
Föreningen fick ett hedersomnämnande av staden för sin fasadrenovering. Nu gäller det för grannföreningen att bestämma sig om de vill ha ett sammanhållet bostadsområde – grannen står snart grå och ensam i Nicolaigatans ände.
 

Om & Men
På grund av sitt asbestinnehåll får eternitplattor av den här typen inte längre tillverkas.  Gamla plattor får inte säljas och när de tas ner måste de skickas till deponi. 
Men plattorna är inte farliga så länge de sitter stilla. Många gillar också gammal eternit, som åtminstone på tak får en vacker patina av väder och vind.
Försäljningsförbudet gör att man inte får tag i ersättningsskivor och de får inte sättas upp. Man måste använda sig av fibercementplattor som blivit allt populärare. 
En fastighetsägare får själv ta ner och hantera eternitplattor – andningsmask anbefalles – men anlitar man en hantverkare/företag, träder en rad stränga bestämmelser i kraft, vilket fördyrar åtgärderna något. Företaget ska ha asbestbehörighet! 
Eterniten bör hållas ren från alger, mossa och smuts. Mild trycktvättning, som inte river sönder ytan och ger mer fotfäste åt oknytt, går bra, liksom ångtvätt. 
Eternit finns även på miljonprogrammets hus. På tak kan skivorna målas, men man ska välja rätt färgtyp. 
Skivor från tiden efter 1950 kan vara, och är ofta, behandlade med akrylat- eller akrylhartsfärger. Då kan man behandla skivorna med en likadan färg. 
Man kan också använda kalkcementfärg eller silikatfärg.  Se till att silikatfärgen är baserad på kaliumvattenglas och inte innehåller akrylat. Då andas den! 
Linolja och linoljefärger kan användas på andra eternitskivor. Ytan kan stabiliseras med en blandning av hälften linolja och hälften terpentin (”halvolja”).  Välj en tunn linoljefärg eftersom en sådan tränger djupt in och stabiliserar eterniten. Det finns även lösningsmedelfri linoljefärg. 
 

Styrelsehandboken XI