Utemiljön lika viktig som inre

Att rusta upp utemiljön är en mycket populär och positiv åtgärd i ett bostadsområde. Men det kostar!  Då ska man komma ihåg att en gård som en gång fått sin grönska behåller den hur länge som helst, om man bara sköter och underhåller den på rätt sätt. Ser man det som en investering i livskvalitet i sitt närområde, är det så gott som alltid väl använda pengar.

Många tråkiga 60-talsmiljöer skulle må bra av en modernisering.  Idag är det populärt med gröna gårdar, men under byggrushens glada dagar, när många nya fastigheter och bostadsområden planerades, skulle det gå så snabbt och bli så billigt som möjligt.

- Det är därför det ser ut som det gör idag, säger landskapsarkitekt Anna Larheim. 
Jämfört med fastighetens inre är det också betydligt svårare att se vad som kan göras för att bättra på utomhusmiljön. 

Det är lätt att beställa nya tvättmaskiner och måla om i trapphus och källare, jämfört med att tänka sig in i hur gården skulle kunna se ut med nya buskar, träd, gräs och stenpartier. Till det krävs för det mesta trädgårdsarkitektens fackkunskap, som är väl värd att anlita innan man sätter igång med sin gård.

- Det tar sin tid att planera för en grönare utemiljö. Och man får inte särskilt mycket för 50.000 kronor. Det gäller att avsätta minst 3-400.000 och sen diskutera igenom vad man egentligen vill ha, säger Anna Larheim.
Sen går det kanske att pruta ner offerten en del. Med föreningens tankar som grund, tar arkitekten fram en första skiss som går tillbaka på remiss. Först därefter går man ut med förfrågningsunderlag till olika entreprenörer som ska utföra jobbet. 

- Det går bara att plantera vår och höst, så man måste vara ute i god tid. Vill man ha en ny gård på våren måste den planeras hösten innan. 
När man väl har kommit igång upptäcker man snabbt att det går att göra långt mer än man kanske trott för att förbättra en gård.
- Om vi börjar med träden, tycker jag att man ska behålla så många man kan av de som redan finns. De går att flytta om de inte är för stora, säger Anna Larheim.
Sen ska man inte förstöra fina gräsytor med stora träd. Det är bättre att sätta in dem i buskage.
Längs husfasader ska man inte sätta träd som blir för stora.  Körsbär och mindre pelarträd är lämpliga.Ur miljösynpunkt är storbladiga träd som al, poppel, lönn, hassel och kastanj bra. De renar upp till 75 procent av smutspartiklar i luften.

- Växter är mycket goda luftrenare! Och träd med klibbiga blad är allra bäst.

Det finns särskilda beräkningsmodeller som visar hur mycket växterna kan rena luften. Bäst effekt nås förstås där miljön redan är ansträngd, dvs efter hårt trafikerade vägar. Befintlig natur är den bästa byggstenen för utemiljön.  Kanske man bara behöver förbättra lite genom att ta bort sly och buskar och anlägga kompletterande planteringar. Det finns en sjö av uppslag att ösa ur. Gräsmattor finns av många olika slag. Men golfbanelika gräsmattor kan man glömma direkt. De går inte att åstadkomma i ett större bostadsområde. 

Förr hette det att gräs var dyrt att sköta, så det fick ofta bli grus eller asfalt istället.

- Men det är fel! Underhållet är ungefär lika dyrt, så vill man ha en grönare gård ska  man inte undvika gräs bara för den sakens skull.

Planteringar och buskar är dock dyrare att ta hand om de första åren, eftersom de kräver mer. Så i äldre områden är det ingen nackdel att lägga nya gräsmattor, tycker trädgårdsarkitekten. Har man tänkt sig rabatter, ska man tänka på att mindre växter och sommarblommor visserligen är trevliga - men dyra!  Många ettåriga växter är dock mycket tåliga och kräver liten eller ingen skötsel, till exempel pelargon, tagetes, flitiga lisa och penséer.
Till utemiljön hör dock inte bara träd och andra växter, utan även entréer, vägar och lekplatser.  Entrén ska kunna fungera som mötes- och samlingsplats, och kan göras fin med hjälp av bänkar, bord, spaljéer och lampor. Bra belysning är viktigt både ur trivsamhets- och säkerhetssynpunkt. Man ska kunna sitta ute en varm sommarkväll och prata under god belysning. Dessutom vill man kunna se vem som går in och ut i porten. Den första förutsättningen för det gröna livet på gården är emellertid jorden.

Genom en enkel jordanalys får man reda på vilken jordart man har; sandig, lerig, grusig eller sur. Dålig jord måste förbättras med kraftfulla åtgärder, annars kanske man lägger ner allt arbete i onödan - växterna klarar sig inte efter bara några år.

 - Sen ska man också kontrollera hur hårt befintlig jord är packad efter tunga byggmaskiner och så. Jorden kanske måste grävas igenom på djupet med en grävmaskin för att bli porös så att inte vatten blir stående. Rötter måste kunna bita sig fast och få luft, annars tar sig inte växten eller också kvävs den. 
Ny jord ska inte innehålla några fleråriga ogräsrötter som till exempel kvickrot, tistlar och maskrosor.  De är mycket svåra, för att inte säga omöjliga att, utrota. Beträffande kör- och gångvägar kan man se till att minska trafiken så mycket man kan inne i bostadsområdet. 

Olika typer av farthinder är allra bäst för att ta bort oönskad trafik. En enkel åtgärd är också att minska bredden på vägarna så mycket som möjligt och istället bygga sten- eller gräsytor.  Kantsten av granit är ett utmärkt byggmaterial som både avskärmar och är vackert att titta på. 

Sist men inte minst har vi lekplatserna. Sandlåda, gungor och rutschbana ligger fortfarande i topp bland barnen, så det bör man ju ha med. Men nya lekredskap kan ofta kosta flera hundra tusen kronor att köpa. Det bästa är att underhålla det som redan finns och ha det kvar så länge man kan. En konsultfirma frågade en gång några barn vad de tyckte bäst om av alla nya redskap man just hade satt upp. Svaret blev en enkel stenlabyrint som byggts som en cirkel till en kostnad av bara några tusenlappar. Jämfört med alla andra redskap var det en spottstyver, som visar att det inte behöver kosta så mycket att göra något som barnen tycker om.

Totalt får man räkna med att avsätta cirka 300 kronor per kvadratmeter för att få en tidigare ”asfaltöken” att blomstra.
Men då blir det också en total förändring - ungefär som på alla byggprogram på TV.  Man ska börja med de små ytorna och gå utåt. Ta en sak i taget och bygg ut i etapper efter behov. Att ta in professionell hjälp för goda råd och synpunkter i början ska heller inte kosta något.

- Inga gårdar är omöjliga. Men man ska inte bara tänka på vad som är snyggt idag, utan på hur det ska se ut om tio år och framåt, säger Anna Larheim.

Sen måste man förstås tänka på att det kommer nya vintrar. Man får inte anlägga stenpartier, kanter och planteringar så att det inte går att köra maskinerna när det blir dags för snöröjning. Till sist ska man vara överens om vad det får kosta, så det inte dyker upp något extra efteråt. Ta en titt på bilderna i början av detta reportage, så ser ni hur det kan se ut i ett bostadsområde före och efter det att trädgårdsarkitekten varit där.  
Visst är det skönt med grönt!