Strid om ersättning mot LKAB

Kirunas pågående stadsomvandling har säkert inte undgått någon. Stora delar av den gamla staden försvinner när LKAB utvidgar sin gruvbrytning med nya schakt under samhället. 3000 bostäder skulle rivas och beröra fjorton bostadsrättsföreningar i området med 900 lägenheter. Tretton av dem har accepterat gruvjättens erbjudande och några hus har redan börjat demoleras. Men nu har bolaget meddelat att ytterligare 6000 personer måste flytta. Hur många fler föreningar som därmed ska tvångsupplösas är ännu inte klart.    
 

 -  Vi var en liten förening med fjorton lägenheter och hade inte alls samma muskler som de stora föreningarna, säger Stig Lindberg, före detta ordförande i Brf Kirunahem 1, en av de föreningar som accepterat villkoren.
Han menar att de flesta, om inte alla, bostadsrättshavare i de fjorton föreningarna är missnöjda. Själv har han och hans fru flyttat till en mindre bostad med hjälp av en släkting. 
-    Vi fick 22.500 per kvadrat för vår lägenhet men en ny bostadsrätt kostar cirka 40.000 med en betydligt högre månadsavgift. Det blir för dyrt för oss just nu på äldre dar, menar han och suckar. 
Han vet ännu inte om deras nya boende blir tillfälligt eller inte.
I sin information påstår LKAB att de köper föreningarna för det samlade marknadsvärdet av  bostadsrätterna i huset, vilket emellertid inte visat sig stämma. Värdena bestäms helt av LKAB själva.

En av de fjorton föreningarna  har dock ståndaktigt vägrat gå med på villkoren. Riksbyggens Brf Kirunahus 4, med 95 lägenheter, har låtit välrenommerade Forum Fastighetsekonomi gå igenom alla lägenheter en efter en.  Slutsatsen blev att den fastställda ersättningen på 27.500 kr per m2 som bolaget erbjuder i deras fall är för låg. Tillsammans förlorar de boende 40 miljoner kronor om de går med på avtalet, dvs i snitt cirka 400.000 kr per lägenhet. Dessutom är föreningen skuldfri vilket också gynnar köparen, som slipper stå för den kostnaden i samband med övertagandet. 
-    LKAB har själva bestämt ersättning utifrån tidigare försäljningar här och i grannorten Vittangi, alltså en ren hitta-på-modell, säger föreningens konsult Torbjörn Berglund i Luleå.  
Han betonar att föreningen inte avser att vika från sin ståndpunkt;  ”Om LKAB erbjuder våra medlemmar likvärdiga bostäder så kan vi byta nyckel mot nyckel, fastighet mot fastighet”,  menar de. Men att så här svälta ut och tvinga bort boende, som många dessutom är deras egna anställda, trodde de aldrig de skulle få uppleva.
-    För starka personer och familjer som klarar sig går det förstås bra – som alltid. Men jag tycker mest synd om de svaga och alla gamla människor som drabbas. Varken de eller föreningarna har någon egen röst som står på deras sida. LKAB har stor makt och de flesta är rädda. Har man fel ståndpunkt blir man lätt utfryst, betonar Torbjörn Berglund.  

Redan 2018 kritiserades förhållandet av organisationen Villaägarna. ” Lagstiftningen måste innebära att samhällsrivningen inte ska delfinansieras av de boende oavsett upplåtelseform”, påpekade riksförbundet i en debattartikel i tidningen Dagens Juridik.  
Småhusägarna i Kiruna får visserligen ett nytt hus, men t.ex. ingen källare som i det gamla huset. Hyresgästerna får en nybyggd bostad, men med gradvis upptrappad hyra som till slut mycket väl kan bli den dubbla, skrev organisationen.
-    Vi fick 22.500 kr per kvadratmeter men efter skatt blev det bara 17.500 kvar, säger Margareta Pekkari i HSB Brf Ortdrivaren till Aftonbladet. I en broschyr inför flytten blev alla boende lovade likvärdigt boende i det nya Kiruna. Hon anmälde intresse till en av de nya lägenheterna men hann aldrig komma och titta, vilket var lika bra sa hon.
-    Den skulle kosta 14.000 kronor i månaden. Här ligger avgiften på 2.157 kronor med el, garage och bredband.  Många väljer därför att flytta. En granne väljer Nyköping och hon själv och en väninna flyttar till Västerås. 
Och bostadsrättshavarna får alltså en ersättning som kan vara betydligt lägre än marknadsvärdet och får därefter lösa sin bostadsfråga på egen hand. Via avtal säljer dock LKAB mark till Riksbyggen för byggandet av nya bostadsrätter. I ett projekt har gruvbolaget köpt hälften av lägenheterna, 33 stycken, som erbjuds bostadsrättshavare till samma pris som de fått ut när deras bostad löstes in. Men avgiften är trots allt högre, ofta betydligt högre, än tidigare.   
För bostadsrättsföreningarna har det hela alltså blivit en fråga om inlösen istället för sedvanlig expropriation.  Riksrevisionen har också kritiserat förhållandet eftersom ansvaret mellan stat och kommun inte har klargjorts. 
Enda följden av det som pågår i Malmfälten är en utredning om översyn av reglerna för expropriation, men eftersom det inte är frågan om det för berörda föreningar, utan om sedvanlig likvidation som beslutas på stämma där fastigheten därefter säljs till LKAB för – som man säger – det samlade marknadsvärdet för bostadsrätterna, innebär förslagen inget för dem.  ”Behovet av en översyn av bostadsrättsföreningars och bostadsrättshavares rätt till ersättning vid expropriativa förvärv kvarstår”, konstaterar lagrådet om utredningen.
LKAB, som är 100 procent statsägt, undgår krav på ersättning och tar själva hem vinsten när verksamheten utvidgas.