Så räddades huset åt hyresgästerna

Nej, det var varken lättare eller särskilt mycket bättre förr.  
Den här historien utspelade sig i själva verket vid mitten av 1990-talet, strax efter att tidningen Allt om Bostadsrätt (AoB) sett dagens ljus.
Då slet Thomas Forsberg på Kungsholmen i Stockholm, känd som Mucke bland vänner och bekanta, med frågan hur han skulle lösa sitt bostadsproblem. 

Hyran hade gått upp rejält sen fastighetsbolaget Primula hade tagit över det ljusputsade femvåningshuset på Industrigatan i stadsdelen Kungsholmen. 
Primula hade också börjat tömma huset på hyresgäster inför en storrenovering - och riggandet av en fälla för hyresgästerna och bostadsköpare.
Men via en artikel, samtal och tips från oss på tidningen, fick han och de andra hyresgästerna hjälp att sidsteppa bolagets rävsax, ta striden och få bostäder billigt i huset. 
1990-talet hade stora likheter med dagens situation - brist på bostäder och höga priser som lockade till underslev på marknaden. 
Spekulationsbenägna företag som Primula såg en chans att tjäna stora pengar på det enkla faktum att miljonerna lätt ramlade in om man kunde sälja hus som bostadsrätter i stället för på rot till en enda köpare. 
Metoden var att använda sig av hyresgästernas förköpsrätt som egen häst i miljonracet. 
Primula tänkte kapa åt sig en vinst på cirka 17 miljoner kr på industrigatehuset med denna metod. 
Huset med 46 lägenheter och en stor lokal köpte Primula för 32 miljoner kr 1996. 
Primula gick omedelbart igång med hårda handskar för att skapa goda förutsättningar för sitt kap, det vill säga minska antalet förstahandskontrakt så mycket som möjligt. 
Bolaget vägrade förhandla med hyresgästerna inför den beramade ombyggnaden. 
Åtta lägenheter stod redan tomma som evakueringslägenheter.

Efter påtryckningar gick dock Primula med på ett informationsmöte där ett aggressivt budskap fick de flesta att ge sig av och kapitulera - med undantag för 13 hyresgäster som bolaget inte lyckades övertala. De hade förstahandskontrakt, liksom Thomas Forsberg. 
Primulas nästa steg var att bilda den egna bostadsrättsföreningen Skutan 36 som registrerades och anmälde förköpsrätt till huset strax innan jul 1997, utan att informera de kvarvarande hyresgästerna. 
Priset sattes till 47 miljoner kr, dvs Brf Skutan köpte så att säga fastigheten  av sig själv. De 13 erbjöds att köpa lägenhet i januari 1998 med 10 procents rabatt på insatsen. 
Sedan hölls köpestämma i Skutans regi till vilken de obstinata inte kallades. Thomas Forsberg fick av en slump höra talas om det genom en granne.
Formellt hade ombildningen lagts ut på bolaget Catella, med nära rötter till Primula.

Nu började konstiga detaljer krypa fram. 
Catella förde protokoll med en anteckning om att mötet bevistades av 21 hyresgäster.  Men det visade sig att ingen av dessa 21 bodde i huset - de var juridiskt sett fiktiva, Primulas fantasifoster, även om de fanns någon annanstans i landet.  Det handlade med andra ord om ett bulvanköp. 
Arton av dem hade lämnat fullmakt för sina röster på mötet till Catella.
Catellas företrädare hade själv tecknat kontrakt för en av lägenheterna på Industrigatan, och hade dessutom kontrakt på en lägenhet i Brf Turbinen på Tobaksspinnargatan, där Primula försökte sig på samma rockad.
Där hade tretton av 33 hyresgäster på samma sätt överlåtit sina röster till bolaget. 
I huset på Industrigatan hade dessutom Primula reserverat fem lägenheter åt sig själv för senare försäljning. 
Catella ursäktade sig med att de inte hunnit kalla alla hyresgäster till mötet när han konfronterades med frånvaron av giltiga kallelser.

Stämman uppmanades köpa Primulas till synes vackra, men dyra tårta.
Thomas Forsberg räknade på erbjudandet: 
Kvadratmeterpriset blev 24.800 kr  och minskat med lokal och garaget blev det 17.000 kr. 
Hans egen lägenhet på 27 kvadratmeter skulle kosta 335.196 kr. 
I dag skulle kön ringla sig runt halva Stockholm med ett sådant pris, men på nittiotalet låg Primulas erbjudande till och med en smula över Östermalms gräddistrikt. 
På Kungsholmen låg uppskattade områdespriser kring 15-20.000 kr, vilket innebar att prislappen på huset borde ligga mellan 25 och 35 miljoner kr, inte 47. 
Thomas Forsberg kom tack vare samtal och tips i kontakt med advokaten Urban H. Andersson, specialist på just fastighets- och bostadsrätt. 
Tillsammans drev de ärendet om Primulas hantering och försäljning för de 13 obstinata inför inskrivningsdomaren som prompt vägrade att utfärda lagfart. Korthuset föll!
Korten föll också på Tobaksspinnargatan och för Brf Turbinen, där de boende på samma sätt senare kunde hålla köpestämma. 
På Industrigatan sjönk kvadratmeterpriset till cirka 11.000 kr per m2 när den nya bostadsrättsföreningen, som de obstinata hyresgästerna bildade, tog över för 37 miljoner kr, alltså en sänkning med 10 miljoner kr. 
En lägenhet på 43 kvadratmeter kostade 464.000 kr. Den tidigare hyresgästen som hade betalat 4.248 kr i hyra, fick nu en avgift på 2.058 kr. 
Thomas Forsbergs tidigare hyra på 3.163 kr ersattes av en avgift på 1.243 kr!
Inte undra på att medlemmarna gick med på ”Mukkes” namnförslag på föreningen - Brf Livbojen! - nr 36 för att vara exakt.
När striden mellan Primula och Thomas Forsberg och Urban H. Andersson stod som hetast skrev Allt om Bostadsrätt:  
”När musen röt, bleknade vargen, tappade tänderna, pälsen och bytet och försvann med svanen mellan benen”.
Sagan slutade dock lyckligt på flera sätt. Samarbetet mellan föreningen Livbojen och Primula  gick därefter utmärkt.
En annan följd av händelserna på 90-talet är den ändring i ombildningslagen som numera föreskriver att man måste vara mantalsskriven i huset för att kunna vara med och rösta vid en ombildning. Idag är det andra sätt som i många fall tillämpas för att lura och krama pengar ur ny- och egenbildade bostadsrättsföreningar.

AoB 30 år - Styrelsehandboken XXI