Viktigt stänga av hiss vid fel
Det var en söndag i mars 1987. Ordföranden i Brf Räven i Stockholm hade just ätit frukost när telefonen ringde.
Det var sekreteraren i styrelsen som berättade att en av de boende hade anmält att hissen var trasig.
Det hade varit en ungdomsfest kvällen innan och man anade att skadan inne i hissen hade orsakats av något bråk.
Ordföranden ombads gå ut och inspektera eftersom han bodde i samma trapphus.
Hissen var av äldre typ med furuinredning och träspeglar fastsatta med lister av mahogny. En av träpanelerna saknades och ett hål bakom gjorde att man kunde se in mot hissväggen.
Ordföranden konstaterade att det bara var frågan om en snickeriskada och uppmanade fastighetsskötaren att reparera skadan nästa morgon.
Men när han kom tillbaka till sin bostad på eftermiddagen, efter en tur till landet, hade olyckan redan inträffat.
En pojke hade stuckit in huvudet genom hålet i midjehöjd och träffats av motvikten och avlidit.
Vid polisförhöret som följde påpekade en hissinspektör att ”varje vuxen människa borde inse att en hiss är livsfarlig i liknande situationer”.
Ordföranden stämdes av åklagaren för vållande till annans död. Men tingsrätten friade honom. Rätten ansåg inte att en lekmannaordförande har, eller ens borde ha, samma kunskaper som en expert på området.
Målet nådde Högsta Domstolen som till sist slog fast att trots att den rätta åtgärden borde ha varit att stänga hissen omedelbart, hade styrelsen, via ordföranden, inte nonchalerat det hela utan faktiskt beordrat reparation redan måndag morgon.
Då något liknande aldrig tidigare inträffat måste det hela betraktas som en ren olycka, menade HD. Att man inte insåg att det kunde vara en stor fara att låta hissen fortsätta gå var inte ett så klandervärt misstag att ordföranden kunde fällas för det.
Men domen är unik och det är inte säkert att en liknande händelse skulle sluta på samma sätt - snarare tvärtom.
Saken blev aktuell på nytt när Brf Esplanaden i Upplands Väsby norr om Stockholm för en tid sen fick ett förordnande från kommunen om att föreningens tre hissar inte fick användas.
En besiktning som utförts på hissarna visade brister i den ”motordrivna anordningen” och föreningen hade uppmanats att åtgärda det hela. Hissarna fick inte nyttjas förrän efter godkänd besiktning.
Det rådde med andra ord användningsförbud!
Föreningen hade satt upp lappar om stoppet, men det räckte inte tyckte kommunen och utfärdade ”böter” på 283.000 kronor för att hissarna inte stängts av fullt ut.
- Vi trodde det räckte med lapparna. Det står inte att hissarna måste stängas i brevet om användningsförbud, uppgav en styrelseledamot i lokaltidningen.
I svaret till kommunen skrev styrelsen att föreningen då varit verksam i mindre än ett år och att styrelsen är lekmän utan rutin och kunskap i sådana här fall. Med tanke på att man handlat i god tro tyckte man att beloppet var alldeles för högt.
- För en förening med 60 lägenheter skulle en så hög avgift vara en ekonomisk katastrof, menade de.
Kommunen sänkte sanktionsavgiften till 71.000 kronor, vilket föreningen fortfarande ansåg orimligt. Nu vill de varna andra föreningar från att hamna i en liknande situation och poängterar att en hiss omgående ska stängas av så snart det finns tecken på att något är fel.
Ur Styrelsehandboken XXI