Lyckad byggemenskap i Uppsala

Inflickad mellan resterna av en uttjänt golfbana på väg att förvandlas till en lummig park står Brf Gårdens fyravåningshus i Uppsala färdigt. Det byggdes av tidigare grannar och vänner som gick ihop i en så kallad byggemenskap. Huset är helt uppfört i trä medan baksidans rektanglar varieras av många balkonger och terrasser. 

Vägen från idé till färdigt hus och inflyttningsdagen var sjuårig, vilket ändå är rätt snabbt. Byggindustrin och kommuner undrar allt som oftast vilken planet ”gemenskaparna” kommer från och blir bromsblock.  Men de 34 hushållen i huset följde egentligen bara gamla svenska traditioner och gick ihop, skaffade hjälp och kapital och uppförde huset enligt egna önskemål - billigare och bättre. Så gjorde man redan från mitten av 1800-talet, då samhällets fattiglappar, arbetare och tjänstemän startade bostadsföreningar och byggde eget. 
Motiven för att mobilisera sig i en byggemenskap varierar starkt - men de allra flesta som greppar budkavlen och värvar medlemmar vill ha just gemenskap. Bygget skapas av människor som trivs och vill vara tillsammans.

Så var det när Katja Jahn, hennes dåvarande man Torbjörn Bergström och deras två söner Olle och Samuel stod inför ett nytt skede i livet. Katja och Torbjörn skildes men ville ändå hålla samman familjen och inte splittras. De experimenterade med att ha en tredje lägenhet för växelbruk, men praktiken föll på hälleberget. Utvägen kom i form av en gemensam förening. Grundarna umgicks mycket med varandra.
 -Från början var vi ett fyrtiotal familjer i samma bostadsrättsförening, och tyckte att det var synd att vi kunde vara tillsammans utomhus bara under sommaren. Vi behövde ett hus även för inomhusumgänge. Torbjörn och jag försökte hitta ett gemensamt hus men det fanns inte på marknaden, minns Katja Jahn. 
Hennes ursprung var en del av nyckeln till lösningen. Katja Jahn kommer från Wuppertal i Tyskland, ett land där moderna byggemenskaper har blivit ett stort inslag i bostadspolitiken. 

-Jag kom som aupair och jobbade här i ungefär ett år, träffade Torbjörn och gifte mig, berättar hon.
Katja lade fram idén om en byggemenskap som en lösning på både familjens och gruppens önskemål. Omkring tio familjer nappade direkt på tanken eftersom de såg en chans att även få in föräldrar eller syskon eller det egna företaget som en del av planen. 
Till en början var det knepigt att få med Uppsala stad i projektet. Gården är den första byggemenskapen i Uppsala. Vinden vände när representanter för kommunen besökt Tyskland och sett vad det handlade om. 
-Det gick snabbt från 2015. Staden beslöt sig för att förenkla processen, vi fick den bästa tomten intill den planerade parken här i Rosendal, som är en satsning på en ny stadsdel. Det slutgiltiga markanvisningsavtalet skrevs på 2020. Marken kom med tomträtt, men vi har option med rätt att köpa, vilket vi kommer att göra, berättar Katja Jahn. 
En period, medan Uppsala värpte fram en ny positiv byggemenskapspolitik, mojnade vinden, allt arbete drog ut på tiden. Frågor som hur arbetet skulle organiseras, hur många medlemmar det skulle vara och de juridiska spörsmålen och mycket annat blev i praktiken en överkurs i hela den komplicerade byggprocessen. 
-Vi gjorde ett basarbete, vi visste ju ingenting om byggandet, men vi hade en grupp, vi kände varandra och hade en vision, vilket ledde till att vi kunde fördela arbetet mellan oss. Grunden var gruppen och det vi hade gemensamt. Alla tyckte att det var fantastiskt, minns Katja Jahn. 

Men processen var, och är, ändå så pass komplicerad att de vände sig till Föreningen för byggemenskaper för att få hjälp. Arkitekten Staffan Schartner ställde upp som projektlots ”från start till klart”, en fras som ett byggvaruhus använder som slogan, och ritade även en del av huset, bland annat hela lägenhetsuppdelningen. 
Katja Jahn och Staffan Schartner stryker med tjocka streck under nödvändigheten av en projektledare - eller bygglots - om nu inte gemenskapen har en eller flera medlemmar som kan byggprocessen. Behovet har ansetts så viktigt att flera kurser för bygglotsar, som vet hur en byggemenskap ska verka, ordnats i hela landet.
-Det går att hitta en bygglots. Man kan vända sig till Föreningen för byggemenskaper (i Stockholm) eller ByggaBo-portalen eller företaget Inobi i Göteborg.  Det finns 10-16 lotsar i landet, säger Staffan Schartner. 
Trots att projektet gick väsentligt snabbare än de flesta andra byggemenskapsplaner att förverkliga, hann en del av den ursprungliga gruppen falla ifrån. I praktiken visade sig tappet ofarligt. Långt innan spaden sattes i jorden var 90 procent av lägenheterna tingade. 
Det svåraste visade sig vara finansieringen. En vansklig period är tiden fram till den ekonomiska föreningen får byggnadskreditiv. Det brukar inte beviljas förrän huset är projekterat. Medlemmarna fick satsa egna pengar, även om den fick ett statligt byggemenskapsbidrag. Detta bidrag står fortfarande till byggemenskapernas förfogande.  Men de egna pengarna kan uppgå till cirka 10 procent av byggkostnaden. 
Gemenskapen vände sig till de lokala Uppsalabankerna, men ingen av dem vågade. En del av förklaringen är bankernas farhåga att pengarna inte skulle komma tillbaka. De förstod inte upplägget. På andra håll i landet finns det dock banker som ställer upp. 
-Bankerna styrs av sina egna mallar, förklarar Schartner.

Till och med svenska Ekobanken med målet i sitt program att skapa ”ett ekologiskt, socialt eller kulturellt mervärde” tvekade, men ändrade snart sitt nej till ett ja.  Därmed var bygget räddat! 
Ett par lösningar gjorde det möjligt att fullfölja bygget som gick löst på 60 miljoner kr. 
-Vi övertalade staden att upplåta marken med tomträtt - som vi senare skulle kunna lösa in. Vi betalade 17 miljoner kronor för den, säger Katja Jahn. 
En andra viktig faktor var att välja bostadsrätt som den slutgiltiga boendeformen. Bostadsrätt är välkänt för alla banker. Den ursprungliga ekonomiska föreningen är kvar och hyr husets gemensamma utrymmen av föreningen. Personer som i framtiden vill bosätta sig i huset kan bli medlemmar i den ekonomiska föreningen. 
Även ägarlägenheter och aktiebolag diskuterades men föll på att de är okända på marknaden. 
- Aktiebolag är fullt möjliga annars. De nämns även i lagen som ett alternativ, och alla former av boende går att styra mot samma resultat, noterar Staffan Schartner. 
De pengar som hyresgästerna betalade in, fick de tillbaka eftersom de inte äger någonting av huset. Hyrorna är självkostnadshyror; ränta och amortering betalas av föreningen.  När lägenheterna sedan omvandlades till bostadsrätter, var priset 45 000 per m2 och månadsavgiften för närvarande 685 kr per m2.   
Byggtiden var inte mer än elva månader. Designen fick gruppen fram genom att ordna en liten arkitekttävling i vilken hugade ritare fick samma uppgift. Andreas Martin-Löf Arkitekter vann, och ritade större delen av byggnaden, som sen fullbordades av Staffan Schartner.

Vad fick de?
-Vi ville ha trähus från början, varenda lägenhet är olika och alla fick som de ville, summerar Katja Jahn. 
Huset rymmer 27 bostadsrättslägenheter, sex hyreslägenheter och en gästlägenhet. Huset är utformat så att medlemmarna kan flytta väggar fritt i lägenheterna och på så vis anpassa utrymmena för förändrade behov. 
Föreningen har kunnat satsa på rejäla och beständiga material och stora utrymmen för alla tack vare byggemenskapen. 
-Vi har kunnat satsa ungefär 15-20 procent av pengarna på kvalitét och gemensamma utrymmen eftersom vi inte behövde ta ut någon vinst likt de stora byggbolagen, påpekar Katja Jahn. 
En takterrass avrundar huset mot himlen, alla har balkonger, en stor terrass omgärdar husets baksida mot den blivande parken. Föreningen ska också ha trädgård, men har inte hunnit med projektet helt. Det finns en arbetsgrupp som jobbar med utemöbler. De tillverkas av gruppen. Medan vi pratar, jobbar medlemmen Inge Almén med balkongavskiljare. Hans insats är typisk för Gården och även ett sätt att öka och förbättra samvaron. 
-Vi har en verkstad eller hobbyrum, ett rum för yoga, och utrymmen för tvättstuga, berättar Katja Jahn. Även inomhus finns det rejält med utrymme för gemensam samvaro. 
Behoven varierar. Invånarnas ålder varierar från 2 till 80 år, en del har tagit med sig familjemedlemmar utanför kärnfamiljen, ett par familjer från Sydamerika, vilka Katja Jahn känt sen 70-talet bor i huset tillika med invandrare från andra länder. 
Katja Jahn och Torbjörn Bergström bor nu nästan vägg i vägg på samma plan. Katjas mamma Maria har också flyttat in och äldsta sonen har fått en egen etta. 
Drömmen har blivit verklighet.