Skriftliga avtal gäller
Ett par med gemensamma barn i Karlskrona, som flyttat isär, kom muntligt överens om att mannen skulle hjälpa kvinnan med köp av en bostadsrätt som hon sedan skulle betala av inklusive ränta. Hon köpte en liten bostadsrätt för 115.000 kronor och betalade själv handpenning på 15.000 medan mannen stod för resten.
Det upprättades ett skriftligt avtal för att ”dokumentera överenskommelsen” som slog fast att kvinnan skulle hyra lägenheten i andra hand och betala avgiften till föreningen. Därefter skulle hon betala av på skulden inklusive 6 procents ränta så att bostadsrätten till slut skulle övergå till henne.
Avtalet sa inget om hur eller när betalning skulle ske, men hon erlade 19 kontanta betalningar till mannen fram till sommaren därpå, då hon fick ekonomiska problem. Hon meddelade det till sin f.d. sambo som sa att det inte vara bra, och att hon troligtvis aldrig skulle kunna betala - men utan att göra något mer. Avtalet löpte därför vidare och ytterligare några år senare hade kvinnans ekonomi förbättrats så mycket att hon kunde få ett banklån.
Hon betalade därför in hela restskulden till sin före detta sambo, som hon själv räknat fram till 110.000 kronor, vilket - skulle det visa sig - till och med var cirka 15.000 kronor mer än hon egentligen skulle betala enligt överenskommelsen.
Hon hade dessutom betalat för reparationer, nya vitvaror m.m. i lägenheten för cirka 25.000 kronor under tiden, också det enligt avtalet. Hon skickade överlåtelsehandlingar för bostadsrätten till mannen, som dock vägrade skriva på dem.
Han hävdade att avtalet om att hon skulle få överta bostadsrätten bara gällde i händelse att något skulle hända honom - så som det också mycket riktigt stod.
Men där fanns också en formulering som sa att ”då hela summen är erlagd - om ej tidigare - ska bostadsrätten överlåtas i (kvinnans) namn”. Parterna hade undertecknat avtalet i egenskap av ”ägare” respektive ”kommande ägare”
I tingsrätten hävdade mannen att avsikten hela tiden varit att kvinnan bara skulle hyra lägenheten i andra hand av honom. Det motsades dock av kvinnans inbetalningar, där det angavs ”ränta och amortering”.
Att kvinnan under en tid inte betalade något av skulden spelade ingen roll, menade rätten, eftersom mannen inte vidtog någon åtgärd, utan lät avtalet löpa.
Tingsrätten dömde därför mannen att vid vite om 850.000 kronor - som bostadsrätten nu var värd - överlåta bostadsrätten till kvinnan. Han fick också betala hennes rättegångskostnader på cirka 57.000 kronor.
Blekinge Tingsrätt
Mål T 294-07