Föreningsfrågor

Se upp med eget arbete

Jonas Westberg i Åkersberga norr om Stockholm efterlyser mera kunskap om försäkringar, rättigheter och skyldigheter hos styrelser och övriga medlemmar i bostadsrättsföreningar. Han skadade sig illa när han målade fasaden i sin radhusförening, på grund av vad han menar var ett felaktigt föreningsbeslut.

Hösten 2002 tillbringade Jonas Westberg på handkirurgen på Södersjukhuset i Stockholm. Efter tio svåra operationer med hudtransplantation som avslutning ansågs hans arm vara någorlunda återställd. Men han är invalidiserad till 17 procent.
Allt började med ett beslut i Brf Passaden om att de skulle måla fasaderna själva för att spara pengar. 
Beslutet togs på styrelsens initiativ och själva målningen kom igång följande sommar. Det är 16 radhus i några längor i ett lugnt och vackert läge utanför centrum. 
– I radhusformen ändras karaktären av tänkandet i bostadsrättsföreningar. Folk känner det som att man äger sitt hus, säger Jonas.
2001 blev det tal om att måla om fasaderna. Man diskuterade färger och tillvägagångssätt. Efter ett förslag från styrelsen tog föreningen ett beslut om att måla själva.
Medlemmarna anmodades att måla själva eller se till att ”deras” fasad blev målad.
– Måla eller betala, det var så det uppfattades, säger Jonas.
Efter att ha klarat av hela gaveln på sitt radhus med hjälp av en egenhändigt inhyrd skylift blev Jonas också klar med entrésidan. För att fixa till det sista använde han föreningens stege som plötsligt gav vika.
– Fallet var inte högt alls, jag var bara några stegpinnar upp, men jag landade på en lerkruka som splittrades, och hade maximal otur, berättar han.
Krukan skar upp hela Jonas underarm så att blodet sprutade. En stor lerskärva hade trängt in och senor och muskler låg öppna. Hans då nioårige son ringde ambulans och sprang ur med handdukar för att stoppa blodet. En dåvarande granne med förstahjälpen-utbildning lade ett tryckförband som räddade honom.
Efter tio olika operationer återstod sjukgymnastik och invaliditet. Under dessa traumatiska månader rasade familjen Westbergs ekonomi samman. Försäkringspengarna dröjde, och avgifterna hopade sig. Till råga på allt blev familjen vräkt av bostadsrättsföreningen våren efter olyckan. De var skyldiga 8.000 kronor i avgifter.

Jonas hade begärt anstånd med betalningen, eftersom pengarna var på väg, men det godkändes inte. Innan påskrift lyckades de med hjälp från föräldrar få ihop till skulden och förverkningen verkställdes aldrig. 
Nu funderar Jonas mycket på vem som egentligen bär ansvaret för olyckan, och varför det inte finns en försäkring för medlemmar som jobbar åt föreningen.
– Min grundläggande tro är att föreningen är ansvarig, och måste hantera mitt ärende. De gjorde ju också en anmälan om olycksfallet. Men det finns en okunskap och oproffsighet genom hela den här resan. En av medlemmarna målade inte alls. Han struntade helt enkelt i föreningens och styrelsens beslut. Jag anser nu i efterhand att det var han som gjorde det enda rätta.
– Tänk om du kör föreningens grästrimmer på en gemensam markyta. En sten sprätter upp och träffar grannens barn i ögat. Vems är ansvaret? En olycka kan lätt hända på en vanlig städdag, när medlemmarna plockar skräp och skadar sig på någon rostig grej. Vem bär ansvaret?
– Jag tror att många medlemmar och styrelseledamöter inte vet att medlemmar inte är tvungna att hjälpa till med sånt här. Men det känns ju så klart så, när alla ställer upp.

Jonas var sjukskriven under lång tid och familjen hade en svår tid, då de känt sig motarbetade och inte har fått någon hjälp från styrelsen att driva frågan om försäkringsansvar. Särskilt svikna kände de sig naturligtvis i och med vräkningsbeslutet. Jonas har ett stort, fult ärr längs hela högra underarmen. Han har fått hud transplanterad från låret för att täcka skadorna. Rörelseförmågan är nedsatt.
Bostadsrättsföreningen Passaden var försäkrad genom försäkringsbolaget If, som gav Jonas 33 490 kronor för själva olyckan och hans förstörda arm. Summan baserar sig på fem basbelopp. Men det är inkomstbortfallet som har varit hans stora problem. De följande åren blev en fråga om överlevnad ekonomiskt. Jonas menar att styrelsen borde hjälpa honom att driva hans fall mot If, för att få kompensation för hans inkomstbortfall.
– Det gjordes ingen som helst utredning om olyckan, ingen polisutredning, det räknades tydligen inte som en arbetsplatsolycka.
Hans egen fritidsolycksfallsförsäkring hos Folksam var den som kom ifråga. Den hade han genom medförsäkring hos sin fru, som är undersköterska.
– Det första året levde vi som i en dimma. Vi i familjen försökte reda ut allting och klara oss. Det blev en extrem förändring av utgifter och inkomster. Man lär sig ju att försäkringspengarna inte bara kommer till en så där hux flux. Det är mycket trassel innan det fungerar.
År 2004 började Jonas arbeta med ärendet mot styrelsen, som han ansåg inte hade hjälpt honom. Han lämnade en skadeståndsanmälan till föreningen. Där hade han räknat ihop den förlorade inkomst han haft på grund av sin långa sjukskrivning. Jonas vill att föreningen, och styrelsen, ska prata med sitt försäkringsbolag If, och jobba för hans fall.
– Styrelsen i en bostadsrättsförening är försäkrad mot klantiga beslut. Och att måla själva var ett sådant. Här kunde ha hänt flera olyckor, och själva jobbet är inte klart samt ojämnt och inte ett dugg professionellt gjort.
Han menar att det finns en klar gråzon när det gäller olycksfall i en bostadsrättsförening.
– Styrelsen måste stå för effekten för sitt beslut att måla själva. Det är jag som har fått betala det som föreningen tillsammans sparade på att inte anlita professionella målare. I själva verket kunde vi alla 16 hushåll dela på den summan som jag har förlorat, men vem vill det.
Nu vill Jonas och hans familj informera andra föreningar om vad som kan hända i sådana här fall. Han menar att allting bygger på okunskap, hos både styrelse och medlemmar.
– Det här ska bara inte hända! Man måste skaffa sig kunskap. I det här fallet har styrelsens beslut försatt medlemmar i fara.
– Nu har man börjat prata skyddsfrågor i flera föreningar häromkring, och ingen går längre upp på taken. Flera liknande föreningar har noga gått igenom sina försäkringar.
Jonas menar att styrelsen i hans fall hade tid att titta igenom de här försäkringsfrågorna i ett helt år innan målningsarbetet drog igång. Flatheten från styrelsen upprör honom mycket.
– Jag ifrågasätter absolut inte att man ska hjälpas åt i en förening, men man bör veta om vad som kan inträffa, säger Jonas Westberg.
Som enskild medlem ska man se till att ha en olycksfallsförsäkring för både sig själv och sin familj.
Men det finns kompletterande försäkringar som kan tecknas åt alla boende i föreningen, ungefär som kollektiva bostadsrättstillägg, som gäller vid olycksfall.
Det kan vara bra att ha i åtanke när medlemmarna utför egenarbete för föreningens räkning. 
AoB 2-2006

Fotnot: Föreningen friköpte senare sina radhus och finns således inte längre kvar.