Lyckad renovering av miljonprogramshus 

Gömda en halvböj norrut från Helenelunds station i Sollentuna norr om Stockholm, och en halvknyck bakom en backe intill förortens lilla centrum, ligger ett sjuvånings- och ett tvåvåningshus iklädda ljusmelerade, flera meter långa balkonger och ljusgrå fasader. 
De kantiga husen är omisskännligen byggda under sjuttiotalets byggnadsvåg, närmare bestämt 1971, men det ursprungligt enahanda, kasernlika utseendet har slukats av de stora balkongerna och de nymornade putsade fasaderna. 
Brf Härden 117 har lyckats klä upp ett par miljonprogramshus! 
Fram till förra året var husen klassiskt gråvita med balkonger inpassade i halvöppna lådor, liksom många av de övriga betongelementlådorna med 650.000 lägenheter som staplades upp mellan 1965 och 1974.  
De står fortfarande på kant, men de flesta börjar bli illa medfarna med ruttnande fönster av sunkigt virke, med puts och färg på väg ner på marken, läckande platta tak och lägenheter med sliten utrustning och boendestandard. Över 100.000 lägenheter har genomgått en föryngrande renovering, medan resten väntar på sin tur.  Fastigheterna tillhör i hög grad fortfarande allmännyttan, men ett stort antal har sålts för att bekosta nyproduktion och renovering, dels på rot till privata bolag, dels till bostadsrättsföreningar. 

Drygt 150.000 av miljonbostäderna är numera bostadsrätter. Härden 117 tillhör dem som köpte, i detta fall av kommunala Sollentunahem, som med försäljningen undvek dryga reparationer. De tar nu föreningens 120 medlemmar hand om. 
-Putsen var så dålig att den gick att knacka loss, minns Bengt Åke-Andersson i styrelsen, när vi vandrar över den svarta asfaltgården på väg till föreningens lokal. 
Gården får en att tänka på sovjetisk byggnadsstil med spräcklig asfalt utan grönska. Sollentunahem rev på sin tid upp gården under tidigt 2010-tal, för att bygga ett garage utfört i betong och med asfalt som hatt, men…men.
- Byggfirman använde betong som bara fick användas i inomhuskonstruktioner, förklarar Andersson. 
Därför läcker garaget idag och konstruktionen håller inte varför föreningen får riva upp allt och göra om. 
- Sen ska vi återställa allt med planteringar.  Vi har dränerat kring huset och lett vattnet från taket, som hotade höghuset intill, ner i stenkistor, berättar Andersson som fick ta itu med balkongerna - och därmed hela husets utseende - när han bosatte sig i föreningen 2016.
 

Ditintills var styrelsen väl medveten om balkongernas tillstånd och att valet stod mellan renovering och byte.
-Vi kom underfund med att de inte skulle hålla i många år till även om de renoverades, säger Andersson. 
Härden kunde ha använt sig av grannföreningens lösning - balkonger på båda sidor av huset - men så blev det inte. 
De kom i kontakt med ett konsult- och byggnadsföretag som skaffade fram en begåvad arkitektfirma, Semrén och Månsson.  Deras lösning var både massiv och elegant. 
Såväl hög- som låghuset fick hela fasaden täckt av balkonger som är dubbelt så stora som normalstorleken, så stora att de blir ett mindre vardagsytterrum så länge vädret tillåter och inglasningen fungerar, samtidigt som plånboken ska hålla för eventuella uppvärmningskostnader. 
Över bottenvåningen hänger nya, stora balkonger med grova trästöttor som markörer för gränserna för de altaner som ska byggas och ställas i ordning åt dem som bor på markplan. 
Altanerna ska bli lika stora som balkongerna ovanför, förklarar Andersson.
Materialvalet och stilen förklarar arkitekterna så här:
”Byggnaderna är av typisk sjuttiotalsstil med betongelement och plåtdetaljer och därför föreslog vi balkongräcken av perforerad metall som är ett modernt material, men levererar just avskildhet, även i dagsljus. Vi valde att jobba med djup, skugga och kulör för att få en tredimensionell fasad med passande nyanser för området. Med proportioner och uppdelning av fasadmaterial ville vi anknyta till den arkitektur som finns där i dag”. 
- Fast vi kunde ha varit mer vågade i färgvalet, säger Andersson eftertänksamt. 
Balkongerna hängdes upp med dragstänger i balkar som stacks in i väggen.
Billigt blev det inte, men Härden var stadd vid hyfsad kassa, vilket sänkte lånebehovet en del.  De passade samtidigt på att tilläggsisolera ytterväggarna fem centimeter, det brukar bli billigare om man samkör projekt och reparationer. 
- Det kostade cirka 30 miljoner kronor allt som allt, men vi har inte behövt höja avgifter eller hyror. 
- Däremot har vi använt oss av kapitaltillskott på 50.000 kr per lägenhet. Medlemmarna har antingen tagit banklån eller skrivit ett avtal med föreningen om lån som är återbetalbart på fem år.
- Kapitaltillskottet är ju förmånligt på så sätt att man kan dra av det när man säljer sin lägenhet senare. 
Styrelsen hade inget problem med att få igenom hela ombyggnaden och med en enig medlemsskara slapp man gå till hyresnämnden. 
Det går uppenbarligen att genomföra även svåra projekt trots att medlemmarna kommer från nästan all jordens hörn.  
Här får den fina renoveringen tjäna som exempel på hur en bostadsrättsförening kan ta hand om ett miljonprogramshus och skapa nya värden i boendet för sina medlemmar.   ”Vita Huset” i Helenelund har tagit klivet in i den moderna samtiden.

Ur Styrelsehandboken XX